Blog

Från Cadiz hade vi en plattläns på 7-10 m/s. Vi kappseglade lite med en tysk som hade gennacker. Vi försökte segla med spirad genua då vi ännu inte har vågat prova den gennacker som följde med båten. Seglen läade varandra en del och stod och slog rejält i den kraftiga dyningen. Det ville sig inte bättre än att vår gamla fina genua skörade i nederkanten och att den tyska båten drog ifrån. Vi plockade därför ner genuan, och seglade resten av vägen på enbart storsegel. Vi hade pratat med tysken om att ankra upp utanför Barbate, men när vi kom fram, såg vi han gått in i hamnen och lagt sig. Vi valde att ankra upp, som enda båt, utanför en lång fin strand strax bakom hamnpiren. Vi behöver lite träning i att ligga för ankare. Man måste vänja sig vid gunget och att båten snurra fram och tillbaka runt ankaret, samt lära sig att lita på att ankaret sitter bra fast.

Nästa dag hissade vi vår nya genua, som vi beställde innan avseglingen, då vi visste att det bara var en tidsfråga innan den gamla genuan som följde med båten skulle gå sönder och behöva bytas ut. Till vår besvikelse såg vi att den genuan vi köpt var en något mindre och betydligt billigare modell än den som nu hade gått sönder. Ibland ska man inte snåla med båtutrustning.

Gibraltarsundet kan vara lite lurigt, det fungerar som en tratt för vindarna som förstärks kraftigt när de trycks ihop för att passera. Vinden verkar vända ungefär två gånger i veckan dvs först 2-4 dagar med kraftig västlig vind och härefter 2-4 dagar med kraftig ostlig vind. Här kan även vara väldigt strömt när Medelhavet som i stort sett inte har någon tidvatten möter Atlantens stora tidvattenskillnad. Gibraltarsundet är ett av världens mest trafikerade farvatten. Lägg därtill oro för orcas och risken att möta flyktingbåtar från Afrika. Vi hade timat så att vi skulle hinna igenom innan vinden vände till västlig riktning. Initialt hade vi 2 knops motström. Detta vände till 2 knops medström precis innan vi passerade det smalaste ställe. Här är det endast ca 8 SM mellan Europa och Afrika. Vi höll oss norr om de stora fartygens farled, närmare europeiska sidan. Det var förvånansvärd så tydligt man kunde se de höga bergen på Afrikasidan och vi kunde se en hamnstad när vi passerade. Vi har passerat många olika uddar på vår väg och denna gång passerade vi Isla de la Palomas. Den sydligaste punkten av Iberiska halvön och kontinentala Europa. Härefter var det inte långt till den stora viken in mot The Rock, Gibraltarklippan. Vi tog ett extra varv med båten utanför klippspetsen för att kunna ta några bilder innan vi bytte gästflagga, till engelsk, och seglade in mot hamnen.

År 1704 erövrade brittiska och holländska trupper Gibraltar från Spanien. I Utrechtfördraget 1713 skrev man att området “för evig tid” skulle vara under den engelska flaggan. Trots fördraget har Gibraltar varit under attack flera gånger sedan det skrevs. Gibraltar är väldigt strategisk i sin placering för sjöfarten. Det är en brittisk koloni med en yta på 6,8 kvadratkilometer och en befolkning på 33000. Det officiella språket är engelska och valutan är GIP, Gibraltar pund, värdet exakt det samma som engelska pund. Landskapet domineras av den stora klippan, “The Rock of Gibraltar”.

Vi ligger nu i en hamn, precis invid Gibraltar flygplats. Trafiken på flygplatsen är tursamt nog inte så frekvent. På andra sidan flygplatsens enda start och landningsbana ligger Spanien. Eftersom vi nu lämnar Europa och seglar in i England, måste vi efter Brexit , klarera in och klarera ut. Detta sköttes dock väldigt enkelt av personalen i hamnreceptionen, som agerade både hamnvärd, tullare och polis. Hamnen håller på att byggas om totalt, känns närmast som en byggarbetsplats. Den är väldigt modern. Här har vi hittat seglingens finaste dusch och toaletter. Nästan som att gå in i ett badrum därhemma. I två av toaletterna finns det även badkar. Nu har vi provat allt från skitiga, mögliga, ostädade baracker med otätt tak till dessa.

I dag, första dagen, har vi cyklat runt och inuti hela Gibraltarklippan. Vi var ute på den sydligaste spetsen, för att ta bilder av fyren där. Här ligger Gibraltars universitet och naturligtvis även en cricketbana, Europas sydligaste. Typiskt engländare. På vägen hem cyklade vi längs den ostliga sidan av berget. Det var nog inte meningen att man skulle cykla här. På några ställen stod det “not for pedestrians” och andra ställen stod det ” prohibited for unauthorized vehicles”. Vi tyckte inte vi uppfyllde någon av de förbjudna kriterierna med våra cyklar så vi fortsatte. Några ställen gick vägen via oupplysta tunnlar in i berget. Här var det väldigt otrevligt att cykla samtidigt som det dundrade förbi lastbilar och bussar. Efter att ha rundat ön beslöt vi oss för att besöka en försvarsanläggning som britterna uppförde för ca 400 år sedan för att kunna försvara kolonin mot Spanien. Om vi tyckte vägarna var väldigt branta i Porto så var det inget jämfört med vägarna här när vi skulle ta oss halvvägs upp för klippan till “The Great Siege Tunnels”. Väl däruppe besökte vi några krigsminnesmärken. Tunnlarna in i berget från andra världskriget var tyvärr stängda, så vi fick nöja oss med ett 2 kilometer långt, smalt, fuktigt manuellt uthugget grottsystem från 1700-talet. Vi kunde läsa om den långa belägringen 1779-1783 då 5000 brittiska soldater höll stånd mot 60.000 spanjorer och deras allierade franska soldater. I nästan 4 år sköt de mot varandra med kanoner dag som natt. Spanien hade omringat hela Gibraltar. De försökte blockera all form för transport av förnödenheter och vapen, men lyckades inte stoppa alla fartyg. Efter otaliga försök att inta Gibraltar, tröttnade spanjorerna och belägringen upphörde. Gibraltarklippan verkar ha så många försvarsanläggningar och tunnlar att den närmast kan liknas vid en schweizerost. När vi kom ut ur grottorna igen såg vi ett par Gibraltar-apor, Berberapa. De enda vilda aporna på den europeiska kontinenten. Legenden säger att så länge aporna finns på Gibraltar kommer området förbli under brittisk styre.

Vi är nu inne i Medelhavet, ett första delmål i vårt seglaräventyr.

Som “cliffhanger” (passande med tanke på att vi befinner oss “on the Rock”), så kommer vi nästa gång skriva bl.a. om morgondagen då vi planerar att ta linbanan upp till toppen med våra cyklar. Vi förväntar oss en fantastisk utsikt, många apor och en vådligt brant nedfärd med många sevärdheter, men mer om detta i nästa blogg.