Blog

Fyra och en halv månad har gått sen vi anlände till Kanarieöarna, Lanzarote. Vi har besökt 7 av de 8 öarna i ögruppen. Vi seglade hit för att slippa vinterkylan i övriga Europa. Upplevelsen har överträffat våra förväntningar. Här är fint svensk sommarväder i vinterhalvåret. Vulkanöarna är ofta torra och bergiga men det finns även öar med frodig grönska och fuktigare klimat. Vi tyckte mycket om den lilla ön La Gomera. Här fanns inte så många turister och ön hade en grönskande nationalpark centralt uppe på ön. Vår favorit blev nog ändå La Palma, med huvudstaden Santa Cruz. Det var den grönaste av öarna och Santa Cruz var lagom stor och kändes genuin och trevlig. De största upplevelserna var karnevalen i Santa Cruz på Teneriffa, nästan i klass med Rio-karnevalen och besöket på Teneriffas högsta berg Mount Teide.

Marknaden i Puerto Mogan var den stora trevliga marknad vi kom ihåg från tidigare besök på Gran Canaria. Den på parkeringsplatsen i Arguinneguin, som vi av misstag besökte i november, var betydligt mindre och innehöll mestadels krimskrams. Efter en dryg vecka i den lilla byn, Puerto Mogan, kändes det som om det var dags att flytta på oss igen. Vädret var ännu inte passande för en översegling till Madeira och vi valde därför att flytta lite längre norrut till Santa Cruz på Teneriffa. Sist vi besökte Teneriffa låg vi i den lilla hamnen Radazul, söder om Santa Cruz, eftersom hela marinan i huvudstaden var upptagen på grund av karnevalsfirandet. Denna gång fick vi plats i Santa Cruz marina som ligger alldeles intill centrum. Vi såg denna gång en väldigt modest påskparad bestående av ca 300 människor bärandes två reliker med lite musik på skärtorsdagen. Ingenting jämfört med påskparaderandet i Cartagena där man firade med flera jättelika parader genom stan i 3 (-4?) dagar. Sannolikt är väl inte karnevalsfirandet lika stort i Cartagena som i Santa Cruz. Befolkningen på Teneriffa klarar nog inte av att först engagera sig i en av världens största karnevaler för att några veckor senare även ha en stor imponerande påskparad. Teneriffas (och Spaniens) högsta berg Mount Teide på 3718 meter (Kebnekaise 2096 m.) har i gott väder varit ett landmärke som vi har kunnat se på långt avstånd när vi seglat runt härnere. Vi beslöt oss för att hyra en bil för att försöka ta oss ända upp till toppen av berget. På väg upp passerade vi genom stora barrskogsområden. När vi kom upp i molnhöjd kändes det som att köra i tjock dimma. Ovan molnen blev det åter soligt och fint. När vi kom över trädgränsen vecklade det ut sig ett imponerande månliknande landskap. Med bil kan man ta sig upp till en linbanestation på drygt 2000 meters höjd. Därifrån kunde man ta sig vidare med linbana 1000 meter högre upp. De sista 163 meter till toppen fick man gå/klättra. När vi kom upp till linbanestationens parkering fick vi gå 300 meter i uppförsbacke till linbanans startstation. Vi kunde märka att vi blev betydligt mer andfådda än normalt på den höga höjden. När vi kom till linbanestationen fick vi veta att biljetter skulle köpas online i förväg. Dagens turer var fullbokade. Det finns bara två sätt att ta sig sista biten upp, antingen linbana för att sedan gå/klättra sista biten till toppen eller att klättra hela vägen den dryga kilometern som var kvar till toppen. Nu när vi inte kunde få några biljetterna valde vi att köra därifrån ner mot kusten istället. Vi ville besöka trappstegspyramiderna i Guimar, som blev berömda när forskaren Thor Heyerdahl beskrev dem som annat än slumpmässiga stenhögar. Vi kunde välja mellan den stora motorvägen nere vid havet eller det vi trodde var en pittoresk bergsväg mot Guimar. Vi valde det senare, som visade sig var en extrem slingrig mestadels ganska ointressant smal väg. Kilometrarna sniglade sig fram och vi misstänkte skarpt att avstånden vi kunde avläsa i Google Maps var fågelvägen. Vi kom fram till pyramiderna, som låg i en park, 15 minuter innan stängningstid. Efter att ha sonderat stället lite närmare, insåg vi att pyramiderna var ganska små och ointressanta, varför vi nöjde oss med att ta ett litet kik över muren. Absolut inte en av Heyerdahls större upptäckter. Vädermässigt var det nu ok att segla till Madeira då de kraftiga nordliga vindarna skulle lugna ner sig några dagar. Avseglingen blev dock försenat en dag då allting var stängt p.g.a. påsken. Vi hade valt att hyra bilen i ett dygn, måndagen 2. dag påsk. Tisdag när allt öppnade igen åkte tidigt om förmiddagen vi ner till en Disa gasdepå station, för att fylla våra gasolflaskor. Härefter lämnade vi bilen precis ett dygn efter vi hade hämtat den. Med fulla gasolflaskor lämnade vi hamnen i Santa Cruz, där man inte kunde få diesel. Vi tog oss 5 SM längre norrut där vi fyllde dieseltanken i en liten hamn. Efter detta blev det till 2 dygns motorseglats i mestadels 1-3 m/s motvind. Några gånger blåste det upp till 5 m/s och vi provade då att kryssa. Trots ganska god fart kom vi inte så mycket närmare målet, och vi valde därför motorgång. Överseglingen gick bra. Vi mötte inte särskild många båtar på vägen. Något dygn innan ankomsten till huvudstaden Funchal på Madeira ansökte vi om hamnplats per mail. Tack Starlink och Elon Musk med alla hans satelliter. Vi fick ganska snabbt svaret att vi fått en hamnplats för 14 dagar, och här ligger vi nu.