Blog

1120 sjömil motsvarar sträckan från Polen i södra Östersjön till Torneå längst upp i Bottniska viken och sedan därifrån tillbaka till Stockholm. Det är vår längsta översegling hittills. Väderutsikten blir alltid svårbedömd när det rör sig om många dagar på en så lång översegling. Vi räknar med en snittfart på 5 knop vilket skulle medföra en överseglingstid på 9 – 10 dagar, plus/minus ca 2 dagar. När vi nu fick möjlighet att lämna Azorerna med vinden in i aktern, passade vi på att göra det, då det några dagar senare skulle blåsa ogynnsamma vindar kring Azorerna. Bredvid oss i Velas hade vi ett gäng på 3 norska “guttar” som hade korsat Atlanten från Bermuda till Azorerna 3 veckor tidigare som hade samma tankar som oss. De var lite avundsjuka på vår internetuppkoppling via Starlink. De hade både Iridium Go och Garmin Inreach. Bägge satellittelefoner med möjlighet för långsam uppladdning av textfiler och en extrem långsam vädernerladdning. Skepparens pappa satt där hemma i Norge och följde båtens färd via Inreach. Han skickade förslag på olika rutter beroende på hur vädret såg ut. De föreslog att vi skulle ha lite koll på varandra via AIS (visar båtarnas position på kartplottern) under överseglingen. Vi fick pappans telefonnummer, så vi hade någon att kontakta ifall det skulle bli några problem med den norska båt, de fick vår dotter Amandas telefonnummer. Seglingen började som förväntat med en platt läns i 10 – 15 m/s vind. Strax efter att vi lämnat Azorerna försvann den norska båtens AIS-signal från vår kartplotter. Vi tyckte det verkade osannolikt att något skulle ha hänt dem så tidigt efter avseglingen. Efter en del trixande och letande på nätet hittade vi deras position via en Garmin hemsida på Inreach, sannolikt den samma som deras pappa använder. Vi kunde härefter följa deras båt ända fram till Irland. Vi antar att de släckte ner AIS’n för att spara på batteri, då de inte hade några solceller. Vår båt kunde de följa hela vägen på kartplottern. Det går åt en del ström nattetid vid överseglingar. Lanternorna drar en del, även om de nya LED-lamporna är strömsnåla. Mest drar vår elektriska autopilot som styr båten. Dagtid är strömförbrukningen inget problem då vi har fyra solpaneler som laddar batterierna hela tiden. Att segla medvind i 10 – 15 m/s’ vind går fort. Andra dygnet slog vi vårt dygnsdistansrekord, då vi loggade 170 SM på 24 timmar, vilket ger en genomsnittsfart på strax över 7 knop. Efter 5 dygn lämnade vi lågtrycksområdet och kom in i ett högtryck varvid vinden vred och avtog något. Högtryck snurrar medurs och har ofta inte särskild mycket vind i centrum. För att få bästa möjliga vindar seglade vi rakt norrut (kursen mot Irland nordost). Det blev ett dygns motorgång över högtryckets centrum, varefter vi stötte på de västliga vindarna som åter kunde ta oss mot vårt mål.

När vi lämnade Azorerna var det ganska mulet men ändå kortbyxa och t-shirt väder. Det var 19,5 grader i vattnet. Allt eftersom vi nu seglade norrut kunde vi märka att det långsamt blev kallare, speciellt nattetid. Sista biten hade vi långt underställ på för att inte frysa. Här i Irland är det bara 13,5 grader i vattnet. Under seglingen satte upp en cockpit- avskärmning på sprayhooden, så man kunde sitta skyddad från väder och vind under vår sprayhood (se bild). Den var guld värd. När det småregnade och när det var väldigt fuktigt nattetid satt vi helt torra under sprayhooden. Man fick en nästan en surrealistisk känsla när man nattetid öppnade avskärmningen för kliva ut för att trimma segel eller annat. Då märkte man hur kallt och blåsigt det i verkligheten var kring båten. Inne bakom avskärmningen var det nästan som att titta på ett tv program om busväder när man tittade ut genom sprayhoodfönstren. Flera gånger när Dan klev ut för att släppa ut reven ur seglen (för att göra dem större) kom han tillbaks utan att ha ändrat på något då det faktisk blåste mera än man kunde föreställa sig inne i vårt lilla skydd.

För att förbereda oss inför överseglingen hade vi köpt mat för ca 12 dagar. Erfarenhetsmässigt är det väldigt svårt att tillaga någon varm mat när båten gungar och lutar kraftigt. Hanne förberedde plastpåsar med kokt ris och pasta samt en bytta innehållande kycklinggryta och en innehållande köttfärssås. Vi hade även köpt på oss en del ägg som håller bra, grönsaker för de närmaste dygnen, frukt och lite färsk bröd som vi vet brukar mögla efter 3-5 dagar. För att slippa äta mögligt bröd köpte vi tortillawraps för användas som tunnbröd och långtidshållbart toastbröd. Vi var väldigt glada för de färdiga rätterna. Som tur var blev ingen av oss riktigt sjösjuka, även om vi kunde bli lite illamående i perioder, speciellt när vi skulle göra något nere i båten. När det blåser som värst nöjde vi oss med en lätt frukost bestående av müssli och yoghurt och härefter en kombinerat lunch/middag av delar av det Hanne förberett. Här emellan blev det kakor, smågodis, chips etc., speciellt nattetid. När det inte blåste så mycket och vi gick för motor, kunde Hanne fixa varm mat, omelett och annat.

Nattetid har vi delat upp, så att Dan har vakt 20.00 – 00.00, Hanne från 00.00 – 04.00, och härefter tar Dan vid igen till 8.00. Ingen av oss får någon längre sammanhängande sömn. För att kompensera för detta får vi försöka sova bäst vi kan dagtid, eventuellt bara slumra lite. Det fungerar ganska bra men vi brukar vara rejält trötta och behöva ett par dagars återhämtning när vi väl kommer i hamn.

Ofta är en översegling ganska monoton förutom de upplevelser väder, vind och vågor erbjuder. Denna översegling såg vi en hel del delfinflockar de första dagarna. Några dagar innan vi kom fram stötte vi på en större flock grindvalar, som simmade med båten ett stycke. När det inte blåser och gungar så mycket brukar Dan fiska, det blev inget av det denna gång. Hanne har hittat ett bra tidsfördriv i stickning. Denna översegling började Dan med ett nytt tidsfördriv. Att samla all plastavfall i petflaskor för att spara på avfallsmängden ombord. Det kan bli till många påsar med skräp under så lång tid. På lugna överseglingar brukar vi kunna läsa en del böcker. Gungar det för mycket är det svårt att koncentrera sig på läsningen och man kan lätt bli lite illamående. Soluppgång och solnedgång kan vara en väldig vacker syn. Månuppgång och månnedgång kan även de vara vackra, men inte så spektakulära. Är det molnfritt kan det nattetid kännas som om någon däruppe lyser på jorden med en kraftig ficklampa, speciellt om det är fullmåne. Är det molnigt blir det ofta beckmörkt runtomkring. Molnfria nätter kan man ligga i sittbrunnen och titta upp på stjärnhimlen, ofta ser man flygplan fara förbi, ibland en och annan satellit och har du tur ett eller annat stjärnskott. Att se marelden lysa upp i bogskummet med en massa små gnistrande “stjärnor” som far förbi är väldigt vackert. Tyvärr kan vi inte ta bilder av det.

Det var skönt när Irland dök upp i horisonten i går. Sydvästra Irland har många vikar som erbjuder bra ankringsmöjligheter, däremot är det svårt att hitta större städer med hamnar. För att göra det så lätt som möjligt för oss efter överseglingen valde vi en av de närmsta vikarna, Crookhaven, som fått goda recensioner på Navily. Här finns det ett antal gästbojar, 3 pubar och en mindre livsmedelsbutik. Vi anlände vid 11-tiden efter 8 dygns segling och tog en ledig boj. Jollen, som vi packat bort inför överseglingen, blåstes upp och sjösattes så vi kunde ta oss i land. Vi började med en rekognoscerings runda i den lilla byn. Mycket riktigt, här finns tre pubar. Vi började med att gå in i det som kallades för livsmedelsbutik. Utbudet påminde om det man kan hitta i en liten bensinkiosk. När vi frågade efter färsk bröd fick vi veta var det slut, men expediten trodde att de skulle få nytt bröd om några dagar. Det påminner om historien om mannen som var i en liten by långt ute på vischan. När han ville köpa en tidning frågade expediten om han ville ha gårdagens eller dagens tidning. Mannen svarade naturligtvis att han ville ha dagens tidning. Då sade expediten “Då får du komma tillbaks i morgon”. Sedan gick vi till puben O’Sullivans som skryter om att sälja “The most southerly pint in Ireland”. Vi hade tänkt äta middag här. men fick besked om att köket stänger klockan 18. Vi provade då nästa pub som visade sig vara stängd och enbart öppet i helgerna. I den tredje puben som även kallade sig för restaurant kunde vi beställa ett bord. Den vänliga damen sa att det var bäst att beställa bord eftersom de var det ända ställe i byn där man kunde äta middag. Det blev en härlig middag efter så många dagar på “havsmat”. Vi fick bägge en pint of beer, och det hela avslutades med en “äkta” Irish Coffee. Puben var familjeägd Hon som tog emot oss märkte att vi pratade svenska. Hon berättade att hennes man, som är svensk, lagade maten. Äldste sonen, som hade gått ett år på pingisgymnasium i Eslöv, stod och serverade i baren, så i går blev det lite svenskt barsnack. Det blev till 5 stjärnor i review på restaurangen, kanske inte helt välförtjänt, men efter överseglingen tyckte vi de var värda det. I natt har vi sovit väldigt bra. I morse tände vi lite för värmen i båten medan vi åt frukost. I dag har Dan varit uppe i masten och skruvat fast latern- och windexfästet där den ena av två popnitar släppt. Den satt och vickade betänkligt däruppe under hela överseglingen, mer ju längre vi seglat, så vi var rädda att både lanternan och windexen skulle ramla ner innan vi kom fram. I dag har det blivit lite mat, den sydligaste pinten och ännu en äkta Irish i O`Sullivans. Då vi nämnde att det var imponerande med 3 pubar i den lilla byn höll ägaren med oss. 3 pubar i en by med en befolkning på 45 människor, och en hel del turister sommartid lade han till. I morgon skall vi in i en riktig hamn för att storstäda och tvätta av båten.