Det var nog inte Loch Ness monstret som höll på att sänka båten. Det måste ha varit volvo penta servicen som gjordes på motorn i Lissabon när vi låg där för ett och ett halvt år sedan. Bland många saker så bytte de “motortassar” då de gamla var rostiga och slitna. För att byta dessa måste man lossa på bultarna till kopplingen mellan motor och motoraxel. Tydligtvis drog de inte åt bultarna tillräckligt vid deras arbete. När kopplingen släppte slog den av slangen till kylvattenintaget. Vi får se om försäkringsbolaget köper denna förklaring som nog låter mera trovärdig än en attack av ett sjömonster.
Redan innan ankomsten till Inverness hade vi beslutat att lämna båten där några dagar. Vi ville åka hem till Sverige för att återse vårt barnbarn, som nu blivit 6 månader äldre, och Dans mamma som även hon kunde lägga på 6 månader till de 94 hon redan har. Att flyga från Inverness till Köpenhamn med byte på Heathrow gick bra. Att tåget från Köpenhamn till Karlskrona gick mindre bra, pga. signalfel, banarbete, spårfel och ni vet vad.
Det var kul att återse Amanda, Jens och barnbarnet Casper, som nu blivit flera gånger äldre än då vi såg honom som nyfödd sist. Det händer otroligt mycket på 7 månader. Dan åkte upp till Stockholm och besökte Nikolaj, Linda och sin mamma. Nikolaj och Linda kommer att se till att vi även ganska snart blir farmor och farfar. Dans mamma är lite trött och glömsk men har annars inte förändrat sig så mycket sedan sist. Under tiden i Sverige hade vi mailkontakt med motorreperatören i Inverness, som beställde hem nya reservdelar, och lovade att båten skulle vara färdig för avfärd när vi återvänder efter 10 dagar i Sverige.
På vägen tillbaka hade vi med oss Andreas som ville uppleva Skottland och segla med oss en veckas tid. När vi testade vår nyreparerade motor startade den fint utan vattenläckage utifrån. Dan upptäckte dock att det droppade en hel del vatten ur ett bulthål i bakkanten på motorn. Vi fick ha ner motorreperatören igen, som var ganska överraskat över att det kunde läcka ut vatten inifrån motorn. Hans förklaring var att vi måste ha haft så mycket vatten i båten att vattnet runnit in genom bulthålet till utrymmet mellan svänghjulet och startmotorn. Han lossade några bultar så vattnet skulle kunna droppa/dränera ut. Tillsammans med Andreas utforskade vi Inverness till fots och på cykel. Vi hyrde även en bil för att ta oss runt i “Scottish Highlands”. Första anhalten blev Singleton whiskey destilleri. Vi tyckte inte Andreas skulle missa en av Skottlands största turistattraktioner. Vi förknippade Scottish Highlands med höga berg, vild natur och storvilt (kronhjortar, vildsvin m.v.), skottar i kilt och stora slott. Vi blev något besvikna då det mesta var kalhyggen, bergskullar och betesmark. Vi hittade dock ett fint slott, som varit med bl.a. i filmen Highlander med Sean Connery från 1986. Vi hade enligt turistbyrån precis missat “Highland games” ett årligt återkommande traditionellt sportsevent med traditionell dans och musik och idrottsgrenar så som stockstötning, hammarkast, dragkamp, kast med stor sten och liknande, allt utförda av kraftkarlar i kilt till säckpipemusik. Dock hittade vi en massa människor, en stor bilparkering och skylt om ett lokalt Higland Game. När vi körde in på platsen visade det sig tyvärr att man höll på att packa ihop hela evenemanget.
När motorn droppat färdigt skruvade vi åt alla bultar i motor och propelleraxel och gav oss iväg söderut mot Edinburgh. Det finns inte så många hamnar där man kan gå in med fritidsbåt på ostkusten av Skottland. Vi valde därför att segla de 210 sjömilen i ett sträck. Vi lämnade Inverness söndag eftermiddag och ankom tidigt tisdag morgon när det var högvatten. Även i Edinburgh, Skottlands huvudstad och näst största stad, finns det ingen hamn. Efter en del letande på Navily och googlande hittade vi en hamn i staden Queensferry 15 km utanför Edinburgh. Queensferry är mest känd för sina tre broar, som går över floden Forth. Längst österut står en gammal nitad röd järnvägsbro. När den öppnades 1890 hade den världens längsta brospann på 541 meter. Den är nu med på Unescos världsarvlista. I mitten står en lite mera klassisk hängbro som nu främst används av bussar och yrkestrafik. Längst västerut står den nyaste bron, en modern hängbro som hänger på vajrar fästa i bro-piloner. När vi kom till hamnen anvisades vi en plats på “the commercial pontoon”. Någon möjlighet att få en plats i själva båthamnen, närmare toaletterna, fanns inte då allt var så fullt och man förväntade sig att det skulle komma en stor mängd gästbåtar. Hela hamnen och commercial pontoon ligger mellan 2 stora vågbrytare. Tidvatten- skillnaden är ca. 5 meter och stora delar av hamnen blir torrlagd vid lågvatten. Den brygga vi låg vid var en flytbrygga fastgjort vid en stor gammal lastbrygga som delvis var sönderrostat och rutten. Här fanns en stor koloni tärnor med nykläckta ungar. Vid högvatten låg vi precis invid fågelbona och blev attackerade så snart vi lämnade båten och gick på bryggan. Vi fick då springa gatlopp mellan de attackerande fåglar för att komma av bryggan. En av gångerna blev Dan nerbajsat där han sprang viftandes med armarna för att skrämma bort de attackerande fåglarna. Vi lågvatten låg vi 5 meter under fågelbona och blev då närmast ignorerade när vi rörde oss på bryggan. Första dagen rekognoscerade vi Queensferry, dess restauranger och livsmedelsbutiker. De nästa två dagarna tog vi bussen till Edinburgh. Första dagen blev det Hop-on Hop-off buss. Vi såg det berömda klocktornet invid järnvägsstationen, som alltid visar tiden tre minuter för tidigt för att folk ska hinna med sitt tåg, förutom nyårsafton då man ändrar tiden för att klockan ska slå exakt vid midnatt. Vi hoppade av i “Old Town”. Härifrån vandrade vi upp mot Edinburgh Castle längs den gata som i Harry Potter filmen kallas Diagon Alley. Det är här, man enligt filmen, kan köpa alla trolleritillbehör man behöver på Hogwarts skolan. Själva slottet ligger på en central höjd och kan ses från nästan hela Edinburgh. De äldsta delarna kommer från 1100-talet. Slottet är en blandning av fästning och palats. Slottet fungerade som fängelse en bit in på början av 1900-talet. En del av statens garnison finns kvar i vissa byggnader. Härutöver finns en rad krigsmuseer inne i slottet. Klockan 13 varje dag, avfyras “the One O’Clock Gun” från slottet så alla i Edinburgh kan ställa sin klocka. Edinburgh Military Tattoo hålls varje augusti strax utanför slottsmurarna. Andra dagen gick vi åter i “Old Town” och längs den stora gågatan, Highstreet. Eftermiddagen tillbringade vi i Skottlands nationalmuseum. En imponerande byggnad som innehöll allt från meteoriter, dinosaurier skelett, egyptiska mumier till utställningar om elektricitet, industrialismen och datorer. Här kunde vi nog ha gått runt i flera dagar.
I går lämnade Andreas oss. Så nu har vi passat på att tvätta, städa, småfixa på båten och skriva blogg. När vi var uppe på marina kontoret för att få koden till tvättstugan nämnde vi fågelattackerna och nerbajsning på den plats de anvisat oss. De hade inte tidigare hört att man blev attackerat av fåglar på den plats de givit oss. Plötsligt kunde de erbjuda oss en plats i själva marinan och här ligger vi nu. Mycket bättre än för, närmare toalett faciliteterna och långt ifrån fåglarna. Här finns massor med lediga platser och nästan inga gästbåtar. Det börjar bli dags att segla vidare, nästa anhalt sannolikt Thyborön vid Limfjorden i Danmark.
🙂