Blog

Nu är vi inne i Medelhavet. Risken att möta aggressiva orcas minskar ju längre bort från Atlanten vi kommer. Känns skönt. Från 3-4 m. tidvattensskilnad är det här i Gibraltar endast någon halvmeters skillnad mellan hög- och lågvatten, och det kommer att minska ytterligare ju längre bort från Atlanten vi kommer.

Vi cyklade till linbanan. Eftersom vi inte var säkra på om vi fick ta cyklarna med oss i den lilla gondolen, fällde vi ihop och packade ner dem i deras transportväskor. Vi var ganska tidiga och turistströmmen upp med linbanan hade inte riktigt hunnit börja ännu, därför var det inga som helst problem att få med våra cykelväskor. Väl däruppe började vi med att gå runt på en utsiktsplattform. Utsikten över bukten, stan, bergen i Afrika var spektakulär. Det fanns flera informationstavlor om hur man skulle umgås med aporna som kan vara ganska aggressiva och bitska. Ta inte med plastpåsar som lockar de nyfikna aporna, mata inte aporna, utmana inte de aggressiva lederna med ögonkontakt eller genom att ta dig upp på en högre punkt än denne. Med andra ord låt den dominante hanen tro att det är han som är starkast och farligast. Häruppe på toppen av klippan finns det apor överallt, både dominanta hanar, honor och undergivna yngre/ungar. Den enda incidenten vi såg, var en som höll på att bli av med sin plastpåse. Vi cyklade från linbanestationen till Skywalk. På vägen dit så vi ett par utfodringsställen för aporna. Man vill väl vara säker på att aporna inte överger Gibraltar och att området därmed glider ur händerna på det brittiska imperiet. Skywalk visade sig vara en plattform av glas, som gick utöver klippkanten. Här kunde man gå ut och stå och titta rakt ner genom glasgolvet, som var ganska repigt och inte helt nytvättat. Plattformen skulle hålla för 50 personer, men det kändes trots det lite osäkert, även om vi endast var 2-6 personer ute i taget. Man fick inte gå med högklackat på glaset. Var man osäker på om klackarna skulle kunna orsaka sprickor och därmed försvaga glaset? Cykelturen fortsatte sedan till St. Michael’s Caves, som är ett stort nätverk av kalkstensgrottor. Det fanns en ingång som förde in i grottsystemet. I början var det mörkt, sedan kom man in i en större grottsal som periodvis lystes upp av olikfärgade projektörer samtidigt som det spelades “grottmusik”. Grottan var full av stalaktiter och stalagmiter. På en svagt upplyst stig gick man från den ena grottsalen till den andra. Sista salen var enorm och innehöll både scen och åskådarplatser, här hölls musikevenemang. Akustiken måste vara magnifik. Som åhörare kunde det vara en fördel att ha paraply med sig då det konstant droppade vatten från taket. Man skulle nog inte sitta stilla för länge heller, då man kanske riskerade att sluta som en stalagmit. Utgången var rakt in i en restaurang och souvenirbutik (naturligtvis). Härifrån bar det mest neråt på branta små vägar. Vi passade på att ta en avstickare till en mindre hängbro över en klippskreva. För att komma dit fick vi cykla på en gångstig och på många ställen bära cyklarna ner för trappor. På andra sidan hängbron fortsatte stigen, men här fick vi bära cyklarna upp för trappor för att komma tillbaka till en väg. Allteftersom vi lämnade toppen blev det färre och färre apor. Sista biten in mot stan tog vi via den botaniska trädgården, som var välskött och trevlig. Här fanns för oss en hel del exotiska plantor och många kaktusar. Utflykten avslutades på Gibraltar museum, som var ett sammelsurium av lite av varje. Där fanns det kranier (kopior) av Neandertalare, Cromagnon och andra av våra förfäder, lite om Gibraltars historia, olika fågelarter från området och annat. Här fanns även, i trädgården, en arkeologisk utgrävning omkring en brunn som ursprungligen är från 1300-talet. I källaren fanns museets pärla ett mooriskt bad, hammam, från 1300-talet. Det fanns livsnjutare även förr i tiden.

Efter att ha avverkat The Rock seglade vi vidare och ankrade upp vi stranden utanför en mindre stad som heter Estepona. Här tog vi jollen in till stranden och gick en sväng genom den äldre stadskärnan. Stan var väldigt pittoresk och gatorna och husväggarna fulla av färgade blomsterkrukor. En färg för varje gata. När vi kom ut till båten igen kunde vi se att det satt en fiskelina i “orcaskrämselpiggarna” på rodret. Då det bara var 18 grader varmt i vattnet och linan var liten funderade vi på att låta det vara. Till slut tog Dan ändå fram sin simmvåtdräkt och övertalade sig själv att hoppa i. 18 grader är väldigt kallt för badkrukan Dan. På väg ner i vattnet kände han sig nästan som en vinterbadare, men när väl kommit i vattnet var det inga problem. Fiskelinan kom bort och det gjorde även “orcaskrämselpiggarna” då han upptäckte att en skruv hade lossnat.

Nästa dag vidare till Marbella. Här kunde vi välja mellan två hamnar. Vi tog den lite mindre och billigare som inte låg så centralt. När vi ankom var det vindstilla. Dagen efter blåste det lite, och vi ångrade vårt hamnval eftersom gästbryggan låg mitt i hamnöppningen, alla båtar här rullade och var utsatta för svall så snart det blåste det allra minsta. Det blev till en cykeltur längs strandpromenaden som präglades av stora hotel och turistfällor. Efteråt besökte vi “Old Town” som liknar en spansk version av Gamla Stan i Stockholm. Lika många turister och restauranger och lika trevlig atmosfär, fast större. Den kvällen och natten blev ganska skvalpig. Trots en charmig stad känns det nu skönt att lämna hamnen för att segla vidare.