När vi seglade dagen efter att vi rensat loggen hade farten ökat markant, från 0 knop till nästan faktisk hastighet (som vi kan se på vår kartplotter/GPS). Vi seglade och gick för motor till strax norr om Messinasundet, mellan Italiens tåspets och Sicilien, och ankrade i en liten vik utanför en stad. Sundet har sedan antiken ett dåligt rykte, präglat av havsmonster, kraftiga strömmar och farliga strömvirvlar. Den kvällen googlade vi en del, på dessa farliga strömmar, och försökte klura ut på vilka tider vi skulle ha strömmen med oss söder ut genom sundet. Vi upptäckte på nätet, att vi inte var ensamma om vår oro för Messinasundets faror. Det hela mynnade ut i att strömmen nog var sydgående när det var högvatten och omvändt vid lågvatten. Någon hade skrivit att det smalaste området med virvlar var så kort att man kunde passera när som helst utan att ta någon hänsyn till strömmarna. Den sistnämnde visade sig att ha helt rätt. Vi passerade dock den smalaste norra delen av sundet med 3 knops medström utan några farliga strömvirvlar. Efter ett par sjömil dog strömmen mer eller mindre ut. Vi hade en fin nordostlig vind och plattlänsade med god fart för enbart storen. Under seglingen passerade vi Etna, Europas högsta aktiva vulkan, 3357 m.ö.h. Etna hade sitt kraftigaste kända utbrott 1669, men har även haft en del stora utbrott under 1900-talet, bl.a. 1971. Det pyrde lite rök från toppen men annars höll den sig lugn. Vi la oss bakom udde på Siciliensidan men lyckades inte helt få våglä i viken. Dan dök på ankaret och såg att det satt sig under en stor sten och att kedjan ringlade sig mellan några andra stenar. När han ändå dök såg han att propellern var helt överväxt med snäckor. Han ägnade därför någon timme åt skrapa propellerbladen så rena som möjligt. Snäckskalen var skarpa och fingrarna tog en del stryk. Det blev någorlunda. Den natten blev lite gungig och orolig och båten roterade 360 grader runt ankaret vid ett par tillfällen. Nästa morgon fick vi mot förmodan upp ankaret helt problemfritt. I bland har man tur. På väg mot nästa hamn noterade vi nu att båten gick nästan en hel knop snabbare för motor än vad den gjort den senaste tiden. Tänk vad lite snäckor på propellern kan göra.
I Syrakusa hade vi bokat en hamnplats, lika dyr som alla andra ställen i Italien. När vår bokning bekräftades skrev hamnen att båtens loa (längd över allt) var väldig viktig för dem. Hade man bogspröt eller annat som kunde påverka båtens längd skulle det räknas med. Något sådant har vi inte upplevt tidigare vårat pulpit sticker ut 30 cm framför båtspetsen. Dan har satt dit ett litet bogspröt som sticker ut 40 cm framför pulpittet. Efter flera påminnelser fick vi öka på båtens längd med 70 cm, från 11.20 till 11.90 m. För att inte bli längre än 12 m. lade vi upp jollen på däck istället för att ha den hängande på akterspegeln. Syrakusa grundades 734 f.kr. På den tiden beskrev Cicero staden som den största och vackraste av alla Grekiska städer. Staden fick en stor betydelse då den kontrollerade den ost-västliga och nord-sydliga trafiken på medelhavet. Förutom grekerna har även romarna, araberna, normanderna och andra styrd och ställd i området. Syrakusa var även matematikern, astronomen, fysikern och uppfinnaren Archimedes hemstad på 200 talet f.kr. Det är tack vare honom som vi har talet Pi och kan räkna ut volymen på sfärer och tunnor. Han fastlade Archimedes princip. Han uppfann hävstångsprincipen och taljor. Archimedes lär ha sagt ” Ge mig tillräckligt med taljor/block och rep så skall jag lyfta jorden”. Han utbrast “Eureka” när han kom på något stort. Det sista han skall ha sagt var “Rubba inte mina cirklar”, där han satt med sina astronomiska beräkningar, till den romerska soldat som stack ihjäl honom med ett svärd. 2005 listades staden på Unescos världsarvslista. Hamnen låg precis i anslutning till halvön som utgör den gamla stadskärnan. Staden är charmig med smala små gränder helt befriat från biltrafik. Här fanns ett stort marmorbelagt torg där även katedralen var belägen. Utanför stadskärnan, en bit in i land, fanns ett större utgrävt område från antikens Rom och Grekland. Här fanns både en romersk och en grekisk amfiteater och en del annat av arkeologisk intresse, bl.a. stora uthuggna grottor i berg. En annan spännande sevärdhet är Syrakusas katakomber. De är Italiens näst största efter de katakomber som finns i Rom. Det var de första kristna som utnyttjade grekernas underjordiska akvedukter till begravningsplats. Här högg man ut hålrum och hyllor i väggarna där de döda begravdes. Under andra världskriget avlägsnades alla begravda då man ville använda katakomberna som skyddsrum. Trots att det inte fanns några döingar kvar fick vi inte fotografera i katakomberna av respekt för de döda.
Efter Syrakusa fortsatte färden vidare söderut mot Malta. Vi ankrade i en stor vik full med fiskebåtar på Siciliens allra sydostligaste spets. Här låg vi stilla och lugnt. Styrkt av tidigare snäckskalsframgång började Dan rensa bogpropellern så gott som det nu gick för snäckor. Den har haft lite dålig effekt senaste tiden. Hoppas det nu blir bättre. Härefter gjorde vi en 55 SM medelhavspassage till Malta. Det blåste en svag sydvästlig motvind och det blev motorgång hela vägen. På vägen stötte vi på stora områden fulla med “stekt ägg maneter”.
Mer om Malta i nästa blogg.
