1-5/11 Vi överlevde

Vi klämde oss ut i ett litet väderfönster för att ta oss de 600 SM till Kanarieöarna, Lanzarote. Väderutsikterna var inte det bästa. Hade vi haft bättre tid på oss, hade vi nog kunnat legat i Gibraltar 1-3 veckor till, för att invänta det perfekta/bättre överseglingsvädret. Nu gällde det att ta oss minst halvvägs till Kanarieöarna de första tre dygnen, för att undvika ett lågtryck från atlanten som skulle kunna ge kulingmotvind.

När vi lämnade Gibraltar höll vi oss väldigt kustnära för att undvika den kraftiga strömmen av atlantvatten in i Medelhavet. Det gick över förväntan, några ställen hade vi t.o.m. medström. När vi passerat det smalaste stället la vi om kursen mot Afrikas kust. Eftersom vår båtförsäkring täcker Europa inklusive Kanarieöarna men inte Afrika höll vi oss minst 12 SM från Afrikas kust. Något av det första vi märkte när vi kom in i Atlanten var att vattentemperaturen ökat från Medelhavets 15 grader till 22 grader. Det mesta av vägen hade vi plattläns. Första dygnet höll vi för dålig fart och stöttade därför med motorn. De, härefter utlovade 9-13 m/s, blev 3:e natten mera till 14-18 m/s. Plattläns är ingen rolig segling. Det är problem med att storseglet tar vinden från genuan, och seglar man med spirade segel ( seglen ut till varsin sida) finns alltid risk för gipp, då storseglet får vinden in från fel sida och därför slår över till andra sidan. Höga vågor gör att det är svårt att hålla en exakt kurs och kraftig vind kan göra gippen farlig. Överseglingen gick dock utan ofrivilliga gippar eller andra problem. Farten var god och vi klarade överseglingen på 5 dagar och 4 nätter. Nätterna var ganska kyliga, åtminstone de två första, då vi fick ha långkalsonger, tröja och jacka på oss. Att duscha på akterdäcket i kulingvindar och slingrande sjö är en upplevelse, vilket även matlagning och sömn är. Innan det hårda vädret kom hann Dan fiska lite utan några större förhoppningar om att fånga något. Efter ett par timmar surrade det till i kastspöet då han hade fått napp. Fisken visade sig var en mindre guldmakril hona, även kallat mahi-mahi, dorado, dolphin fish. Guldmakrillen är en väldigt färgstark och god matfisk. Det är en distinkt skillnad på hanens mera markerade “panna” och honans mer avrundade. När fisken väl var invevad såg den så ynklig och liten ut att vi valde att kasta tillbaka den i havet igen. 30 minuter senare var det napp igen. Denna gång, en väldig stor guldmakrilll-hane, åtminstone något större än första fisken. Den är nu flådd och filead och väntar på att bli serverad, panerad och smörstekt. Förutom kulingvindar, stora vågor, en mindre fiskebåt långt utanför Marockos kust och Dans fiskar såg vi de sedvanliga delfinerna och denna gång även en mindre grupp grindevalar som höll sig på respektfullt avstånd från båten. Som tur var mötte vi inga (anfallslystna) späckhuggare. När vi närmade oss den närmaste av öarna, Lanzarote, indikerade kartplottern att vi skulle vara framme någon gång mitt i natten. Vi kunde nu se, när vi åter hade telefonuppkoppling, att de två hamnarna vi ansökt om plats i strax innan vi lämnade Gibraltar, hade avvisat oss. Vi letade därför på navily och sjökortet efter en naturhamn där vi kunde ankra upp för natten i lä för nordliga vindar. På sjökortet fann vi några hamnar på en liten ö nordväst, i anslutning till Lanzarote. Enligt navily fanns det bara en liten vik att ankra i då de övriga var naturreservat. Midnattstid i kolmörker, innan månen kommit fram, gick vi med kartplotterns och ekolodets hjälp in i det ganska smala sundet mellan Lanzarote och våran “ankarö”. Hade detta varit innan kartplotterns tid hade vi nog fått segla fram och tillbaks på nordsidan av Lanzarote i väntan på dagsljus, för att ta oss i hamn. Det första vi möttes av på våran ankarö efter sundet var en liten hamn, som fått väldigt dåliga recensioner på navily, som vi därför inte var intresserade i. Här innifrån hördes någon som spelade hög musik och tydligtvis njöt mycket av det själv. Efter hamnen kom vi till en stor “förbjuden” ankarvik. Där låg det en båt med ankarlanterna. Andra viken, som rekommenderades som ankarvik, kom härnäst. Det såg närmast ut som om någon julpyntat hela viken, så fullt var det av båtar med ankarljus. Efter att ha varit inne och “nosat” lite här insåg vi att det skulle vara i stort sett omöjligt att hitta ett ställe att sänka ankaret på. Vi valde därför att gå tillbaka till den ensamma båten i viken innan och kastade ankare i mörkret. Där sov vi fint, utan särskild mycket gung, för första gången sedan vi lämnade Gibraltar för 4 nätter sedan.

I dag vaknade vi ganska så utvilade vid 9-tiden. Efter frukost ringde vi runt, lade förfrågningar på nätet, och försökte på andra sätt hitta en lämplig natthamn på Lanzarote. Vi upptäckte att det i stort sett verkar vara omöjligt att boka in sig på en hamn här. Gäller nog alla Kanarieöarna. Ögruppen har invaderats av seglingsentusiaster/idioter som absolut vill korsa atlanten, nu när passatvindarna ger de bästa förutsättningarna för en atlantöversegling i november/december. På nätet såg vi att en första grupp om 100 båtar var planerade att lämna Grand Kanaria i dag och en andra grupp om 200 båtar skal lämna den 19/11. Sedan har vi alla andra som bara seglar över var för sig, utan att segla med andra i en stor med grupp av båtar. Som det är nu så fylls det på snabbare med båtar än det avseglar. Förmodligen blir hamnarna på Kanarieöarna lugnare efter ca 15 december då det främst är eftersläntrare kvar. Vi har nu lämnat ankringsviken och seglar mot södra änden av Lanzarote. Här finns en stor vik med möjlighet att ligga i lä för de kommande dagarnas nordöstliga kuling. Här får vi blåsa upp och sjösätta jollen igen så vi kan komma i land för att slänga avfall, handla och tvätta. Jakten på hamnplats går vidare. Vi skulle behöva ett ställe där vi kan ta emot Hannes mamma Bigger och svägerska Lissa när de kommer på besök om tre dagar.

This Post Has 4 Comments

  1. Lena

    Blir fullt på Atlanten när alla hundratals båtar seglar över
    Hopp om en fin plats i hamnen och härliga dagar med era kära danska

    1. Dan Vest

      Blir fullt på Atlanten är nog en lättare överdrift. På Kanarieöarna är det dock överfullt utan att överdriva. Ligger för ankare i en stor vik tillsammans med en massa andra och gungar rejält i kulingvindar. Skall bli trevligt med lite besök.

  2. Lissa

    Så fine billeder. Dejligt at se friskfangede fisk. Godt at I kom frem i god behold når det blæser op. Bigger og jeg glæder os til at komme ombord og være sammen med jer.

    1. Dan Vest

      Hej Lissa. Her blæser der godt. At få en havnepladsen er næsten omuligt, så vi ligger for anker og gånger godt sammen med en masse andre både. Vejret er noget overskyet med en temperatur på 28 grader, 24 grader i vandet. Det skall blive hyggeligt med besøg.

Leave a Reply