Blog

Nu har vi fått all karneval vi kunnat önska oss.

Det visade sig vara svårare än vi trott att få en hamnplats i Santa Cruz på Teneriffa. Även om majoriteten av säsongens överseglare till Karibien lämnat är det fortfarande många båtar kvar i hamnarna. Vi kontaktade marinan i Santa Cruz ett antal gånger och fick varje gång besked om att återkomma i början på mars, då karnevalen gjorde att man inte hade några lediga platser i hamnen. Vi fick dock en plats i den närmaste marinan Radazul, ca 7 SM söder om Santa Cruz. Radazul är en oansenlig liten stad, byggd på en klippvägg, med en ganska stor fin marina. Invid hamnen finns en fin strand och ett populärt dykställe. Här finns även tre små restauranger med bra priser. Efter 1,5 km i kraftig uppförsbacke kommer man till stans enda lilla matvarubutik. Från marinan är det goda bussförbindelser in till Santa Cruz.

Teneriffa är den största av Kanarieöarna. Här bor ca 1 miljon människor. I den största staden, Santa Cruz, bor det drygt 2 hundratusen. I hela den katolska världen, före påskfastan, firar man med karnevaler. Den största och mest kända är den i Rio de Janeiro, den näst största är den i Santa Cruz på Teneriffa, där deltagarantalet beräknas till över en miljon.

Väl i Radazul packade vi cyklarna och tog bussen in till Santa Cruz, i vårt vidare karnevalsletande. Vi cyklade runt stan, besökte marinan, turistbyrån och det centrala torget. På torget syntes tydliga karnevalstecken. Här fanns det uppbyggda arenor, åskådarläktare och massor av snabbmatsstånd. I turistbyrån fick vi ett karnevalsprogram och utifrån detta planerade vi nu våra besök till stan. Nästa gång vi var i Santa Cruz var på eftermiddagen/kvällen för att se paraden klockan 20.00. Vi gick runt på gatorna och såg ett flera timmar långt karnevalståg/spektakel. Nästa gång, såg det i programmet ut som om det skulle vara en dagkarneval, det visade sig dock “endast” vara en massa utklädda flanörer som vandrade kring på stan. Det var ungefär som att vara i Visby på medeltidsveckan. Karnevalsfebern verkar ha drabbat flertalet av personerna på ön. Vårt sista besök i stan var för att se en dagparad, som enligt programmet skulle börja 13.00. Längs med paradgatorna hade man satt upp ett stort antal stolar. Vi valde ut några vi tyckte gav bra sikt över gatan och satte oss vid 13-tiden i väntade på att karnevalståget skulle komma förbi. Med tiden kom det allt flera personer och till sist fanns det inga sittplatser kvar. Allt eftersom tiden gick började vi fundera på hur lång tid det skulle ta för karnevalståget att komma fram till den plats där vi satt. Vi pratade med ett par brittiska stolsgrannar som visade oss det karnevalsprogram de hade på sin mobil. Enligt mobilen var tiden ändrat från 13.00 till 16.00. Där satt vi sedan i stekande sol och värme och väntade i 3 timmar innan karnevalståget kom. Efter ytterligare 3 timmar kändes det som om det hela började ta slut och vi lämnade våra platser ganska ömma i baken. Men det var värd det. Efter denna upplevelse och efter en vecka i Radazul bestämde vi oss för att vi hade sett tillräckligt med Teneriffa-karneval. Vi beslöt att hoppa över sardinens begravning och den avslutande fyrverkeriparaden.

I lätta vindar gick vi söderut längs Teneriffas ostkust. Här finns inte många vikar eller ankringsplatser att välja på. Vi hade utsett oss en förhållandevis skyddat plats i en liten vik bakom piren till en industrihamn. Många hade rekommenderat stället då det fanns fin sandbotten med gott ankarfäste och skydd för vindar och vågor från syd bort mot ost. När vi närmade oss började det blåsa upp rejält från sydost (den sämsta av tänkbara vindriktningar). Inne i viken såg vi två andra båtar som låg och guppade rejält i den nu 12 m/s kraftiga pålandsvinden. Vi övervägde olika alternativ men beslöt oss för att stanna då väderprognosen talade för svag mestadels nordlig vind framöver. Vi rundade en tysk segelbåt där båda ur besättningen stod i fören. Det var tydligt att de stod att fundera på om deras ankare skulle hålla. När de såg oss komma vinkade de och skakade på huvudet. Vi ankrade mitt mellan båtarna med avstånd på cirka 70 m till bägge. De första två timmarna efter ankringen förstod vi tyska båtens oro, även om vår båt inte verkade gunga lika mycket som deras. Det kändes dock som ankaret hade bra fäste och enligt ankar-appen så låg vi stadigt på samma ställe. Mycket riktigt dog vinden ut på kvällen och vi fick trots allt en god natts sömn.

Nästa dag seglade vi vidare mot San Sebatian på den lilla ön La Gomera där vi hade bokat 4 nätter. Vi fick en fin plats bredvid en 87-årig engelsk gentleman. Han berättade att han hade haft sin båt i 50 år, och de senaste 25 åren hade han haft båten med hemmahamn i San Sebastian. Han pratade om överseglingar till Karibien, besök på Azorerna och Madeira. Han pratade mycket väl om klimatet, ön, staden och hamnen. Priserna var enligt honom relativt bra och folk var generellt mycket vänliga. Nu seglar han inte längre, men använder båten som bostad. Han verkade ha funnit sin pensionärsreträtt här, där han trivs allra bäst. Vi ligger nu här på tredje dagen. Det blåser mycket och väderprognosen säger kulingvindar hela kommande veckan, så förmodligen blir det mer än 4 nätter här. Hamnen ligger precis invid stadens stora torg. Två nätter i rad har vi nu kunnat höra det krampaktiga sluten på 3 veckors karnevalsfirande i den lilla staden på den lilla ön. Firandet och den höga karnevalsmusiken har pågått till klocka 4 på morgonen. I natt skal det ha varit varit sista upptåget. Nu har vi fått karneval så det räcker. Nu börjar snart påskfastan. Tur man inte är katolik