Blog

Vi låg en vecka i Santa Cruz hamn på La Palma. Stan och ön har blivit en av våra favoriter här på Kanarieöarna. Ön är lite större än Bornholm. Det är den grönaste av öarna här. Det bor 15000 invånare i huvudstaden Santa Cruz. Här finns en trevlig strandpromenad, med ett antal restauranger. Inne bakom strandpromenaden finns det två långa parallella gågator med både restauranger och små trevliga affärer. Många av husen har fina balkonger och hela stan ingav en mysig och “genuin” känsla. Regelbundet lägger det till stora cruising skepp i hamnen och då sjuder stan tillfälligt av turism.

Med lokalbussarna gjorde vi ett antal utflykter på ön. En utflykt gick till västra sidan av ön för att besöka hamnen i Tazacorte (den mest populära hamnen, som inte kunde erbjuda oss någon plats). Bussfärden tog oss upp över bergen, in i en stor naturpark, innan vi kom över till andra sidan. På väg, kunde vi på avstånd, se den stora lavaström som runnit ner längs västsidan av den vulkan som hade utbrott för två år sedan. Vi hoppade av vid bussens ändstation, i den näst största byn på ön. Då det inte verkade finnas något spännande i hamnen i Tazacorte, beslöt vi oss för att inte åka vidare med en annan buss, men för att cykla runt i byn vi kommit till. Här besökte vi ett litet museum, en fin Gaudi- liknande park, en kyrka och köpte en airfrier. Airfrier verkar vara väldigt populär bland seglare vi har mött. Dels sparar man på gasolen och dels är det lättlagat utan mycket disk efteråt. På vägen hem frågade vi busschauffören var vi skulle hoppa av för att komma så nära den lavaström vi tidigare hade sett. När vi hoppat av, cyklade vi med vägledning av googlemaps där man kunde se lavaströmmens utbredning mot vulkanen och lavan. Ju närmare vi kom desto mera svart vulkanaska såg vi på marken. En bit innan lavströmmen kom en parkeringsplats och vägskyltar där det stod att man inte fick köra vidare. På cykel kunde vi dock fortsätta tills vi kom till ett staket och en vakt som sa att härifrån fick vi gå ut till en utkiksplats. Vulkanen skulle enligt henne fortfarande vara lite aktiv, och periodvis kom det upp rök från den. Från utkiksplatsen kunde man se vulkanen på avstånd och när man tittade ner längs bergsidan såg man hur lavan, likt en bred flod, hade svept ner mot havet. Mitt i lavaströmmen fanns några byggnader som hade klarat sig, men annars hade de flesta hus och vägar begravts under lavan. Nästa bussresa tog vi upp till nationalparken. Här hoppade vi av vid “visitors center”. Tillsammans med ett par från Schweiz, tog vi taxi upp till utgångspunkten för ett antal vandringsleder, högt uppe på ett gammalt vulkanberg. Här gick vi några timmar och liftade sedan tillbaks ner till busshållplatsen. Tredje utflykten skulle gå till norra delen av ön och ett vattenfall här. Vi hoppade av bussen ca 5 km från vattenfallet. Vägen till vattenfallet gick neråt i en stor ravin. När vi kommit ca halvvägs, längst ner i ravinen, och skulle börja cykla upp mot vattenfallet, hade de av någon anledning stängt av vägen. Vi cyklade då tillbaka upp mot busshållplatsen, på andra sidan ravinen, och fick nöja oss med den fina utsikten som erbjöds där.

Medan vi låg på La Palma, fick vi besked från Las Palmas på Gran Canaria, att vår nya propeller hade anlänt till det varv vi använde i december månad för att spola av och bottenmåla båten. När vi kända oss färdiga med La Palma tog vi en dygnssegling till Las Palmas. Det var en stilla segling, mest för motor, men även ett antal timmar för segel. På vägen fick vi besök av ett stort antal lekfulla delfiner. Vår förfrågan om hamnplats i Las Palmas nekades, med svaret att de inte tar emot några reservationer. Alla måste lägga sig för ankare i den jättestora hamnen utanför marinan. Något pro provat ett antal gånger tidigare. Nu var här 8 båtar, inte alls lika många som när vi var här sist, då det nog låg 60 båtar för ankare. Vid registreringen och aktivering av våra toalettkort i marina-kontoret satte vi upp oss på väntelista för hamnplats. Beskedet var att det var tveksamt om vi skulle kunna få någon plats innan ankarplatsen stängde 2 dagar senare, (ankarplatsen öppen vintertid under ARCen och helt stängd mellan 15/3 – 15/9). Andra dagen togs båten upp på varvet och vår gamla slitna propeller byttes ut. Efter sjösättning tog vi en sväng i den stora hamnen, innan vi åter la oss för ankare. Det var en riktig lättnad att kunde gasa på utan minsta vibrationer eller bankande. Tredje dagen kom det ett par marineros ut i gummijolle och kallade på oss. De sa att vi inte fick ligga kvapå ankarplatsen och att de fortfarande inte hade någon hamnplats åt oss. Hade det varit gynnsamma vindar kunde vi nu ha seglat mot Madeira, nu när vi blev bortslängda. Då alla våra väderappar visade på hård nordlig vind, valde vi att segla söderut. På vägen kontaktade vi tre hamnar som finns på sydsidan av Gran Canaria. Vi fick ett positivt besked från Pasito Blanco, en fin mindre hamn i ett ganska tråkigt turistområde där vi har varit förut. I den lokala lilla Sparaffären köpte vi återigen Kalles kaviar, som vi gjorde sist vi var där. Efter två nätter och telefonkontakt med en större mera spännande hamn, Puerto Mogan som ännu inte svarat på vår reservationsförfrågan, fick vi plats där.

Nu ligger vi i Puerto Mogan på tredje dagen. Här är väldigt trevligt och nära till allt. Trots många turister är här ganska lugnt. Stan har två stora matvarubutiker och en mängd restauranger. I förrgår hade vi besök av några goda vänner från Sverige, som har en lägenhet här på Gran Canaria. I morgon ska vi gå på den stora marknaden som är här varje fredag.

Här ligger vi bra i väntan på att ta oss mot Madeira när vinderna och väder tillåter det.