Irland är det bar/pub-tätaste landet vi har varit i hittills. Tendensen 3 pubar på en befolkning av 45 individer har hittills hållit i sig. Sláinte betyder hälsa (skål), både på irländsk och skotsk gaeliska. Efter 2 dagars bojförtöjningen i Crookhaven seglade vi in i floden till staden Kinsale. Precis invid hamnen låg det en pub, som enbart serverade dricka. Ville man äta något fick man gå till foodtrucken på andra sidan gatan där hamnkaptenen stod och sålde maträtter varav Fish and chips var den mest populära. Middagen intogs här. Här hade vi äntligen möjlighet att slänga allt vårt avfall som vi samlat på oss under överseglingen, skölja av båten, städa och tvätta. Vi tog fram cyklarna och cyklade runt i den lilla populära sommarstaden. Byn är känd för sina trevliga gator och färgglada hus. Det var skönt att åter ha fast mark under fötterna och ligga stabilt förtöjd med båten. Vid lågvatten försvann hälften av allt vatten i floden och hamnen. Stora delar blev helt torrlagda.
När vi skulle segla vidare efter 3 dagar, kunde vi se att alla spännande naturhamnar och vikar ligger på syd- och västsidan av Irland. Dit vi skulle, österut, finns inte så mycket att välja på. Vårt nästa mål blev den stora hamnen Dun Laughaire strax utanför Dublin (några riktiga småbåtshamnar inne i Dublin finns inte). För att komma dit seglade vi först drygt 60 SM till en flodmynning vid Dunmore East och la oss på svaj utanför den lilla hamnen. Nästa anhalt, 70 SM senare, blev den lilla staden Arklow. Bägge dagarna hade vi turen att ha vind och strömmar med oss. Tredje dagen blev det motorgång i lätt motvind de resterande 37 SM till Dun Laoghaire. Även här hade vi strömmen med oss och loggade periodvis över 7 knop.
Dun Laoghaire, uttalas Dun-Leery, en förort till Dublin. Här ligger Dublins största marina. Vi har lärt en del om Irland sedan vi kom hit. Irländare går gärna på pub och dricker Guinness. Irländarna säger att vädret här, kan vara som att ha alla 4 årstider på en och samma dag. Dagen efter ankomsten var det blåsigt och heldagsregn. Vindmätaren visade vid ett par tillfällen 23 s/m, men säkerligen hade vi >24 s/m, storm “For sure”, där vi låg tryggt i hamnen. Pubar med irländsk livemusik är väldigt populära både bland irländare och turister. Irländare är mycket vänliga och gästfria. Man talar och skriver både irländska och engelska. Irländska är omöjligt att förstå. Vi har nu varit här 5 dagar. Vårt 3-dagars transport- turistkort har tagit oss fram och tillbaka till Dublin med tåg och till olika ställen i Dublin med både spårvagn och buss. Det känns som vi nu har gjort det man bör göra i Dublin. Besökt Trinity College, Irlands största och äldsta universitet. Besökt Irish Whisky Museum. Där fick vi lära oss att Whiskyn uppfanns i Irland. Kornet soltorkas (något som kan vara svårt med tanke på det irländska vädret). Den bästa whiskyn är “tripple destilled” som alla irländska och inte fuskdestillerad som i bla. Skottland. Dessa hårda krav har gjort att många små irländska whiskybryggerier har försvunnit och irländsk whisky har förlorat stora marknadsandelar. Vi besökte utvandraramuseet EPIC där vi kunde lära att stora delar av den, tidigare mycket fattiga, irländska befolkning emigrerat till olika ställen i världen för att undkomma svält och nöd. Inte undra på att vi stött på Irländska pubar i nästan alla städer vi besökt på vår segling. En av dagarna besökte vi Irlands största whisky tillverkare, Jameson Här fick vi ytterligare föreläsning om den irländska whiskyn överlägsenhet och provsmakning. Den kvällen hade vi även bokat in oss på” Celtic Night”, som visade sig vara ett turistjippo nere i en källare där det serverades en 3-rätters meny och bjöds på traditionell irländsk musik varvat med lite riverdans utfört av 4 dansare. Gott och trevligt, med lite för turistorienterat. I går besökte vi Guinness Storehouse, en imponerande multimedial upplevelse inrymd i 7 plan i en gammal del av Guinness fabriken. Här fick vi se och höra historien om Irlands mest kända öl. För att få den karakteristiska mörka färgen och speciella smaken ( bl.a. kaffe och choklad) rostar man malten i 232 grader. Är värmen lägre, får man inte den fulla smaken är värmen högre, brinner malten upp. Här fanns ett flertal små biografer, ett datastyrd vattenfall och slutligen provsmakning i baren på takterassen på 7:e våningen. Irland är även känd för sina ull produkter, halsdukar, tweedcaps, tröjor och plaider, det blev en halsduk till Dan och en plaid till Hanne.
Om två dagar tänker vi seglade vidare, denna gången sannolikt till Nordirland, Bangor utanför Belfast. Det är 93 SM dit, så det får bli en nattsegling. Det är det första och enda icke EU-landet vi kommer att besöka. Hoppas inklareringen hos tull och polis går smärtfritt.
🙂