Tidigt uppe då vi hade lagt en lång rutt till Holland runt en massa grunda områden. Första sträckan i vindstilla, sedan i fin halvvind. När vi närmade oss slussen i Holland var det lågvatten och Dan försökte gena ett ställe där det så tillräckligt djupt ut. Det grundade dock snabbt upp och vi fick söka oss tillbak till den långa omvägen i farleden. Slussar in vid Lauwersoog för att “standing mast route” genom Holland. Detta är en kanalväg som man kan gå igenom med masten kvar på båten, då alla broar på rutten är öppningsbara. Enkelt tänkte vi. Borde vara som en sjövatten motorväg genom Holland. Så snart vi kom igenom slussen insåg vi att det kanske inte var så lätt iallafall. Här finns kanaler åt alla håll. Det visade sig att den vi skulle ta var den smalaste och minsta. Båtar “parkerar” överallt längs kanalkanterna. Vi hade tre timmar på oss, innan broarna slutade öppnas för dagen klockan 19.00, för att nå närmaste stora stad, Dokkum. Det blev full fart genom den lilla kanalen med ett flertal broöppningar och ytterligare en sluss. En kilometer från Dokkum kl. 18.30 stödde vi på sista bron innan planerade nattstoppet. Som ända bro öppnade den inte automatisk. Inget hände när vi tryckte på anropsknappen, ingen svarade på VHFen, i telefonen fanns bara en automatisk telefonsvarare på holländska. Efter 15 minutters väntan beslöt vi oss för att förtöja längs pålverket ute i kanalen, strax före bron. När vi hade förtöjt hörde vi plötsligt en holländsk röst ur en högaltare varefter brosignalen blev grön och bron började öppna. Den brovakten borde ha haft en ordentlig utskällning. Nu ligger vi inne i Dokkum. Vi har varit ute och ätit och njutit av en stilla kväll.








Åhej,det går ju undan med god fart. Snart får ni se upp för tokiga kubbspelare i Waddenzee!
Hvor er det dejligt at høre fra jer. Jeg følger jer