Blog

Madeira är något större än Bornholm men har fem gånger så många invånare. Periodvis ökar invånarantalet i huvudstaden Funchal betydligt, då det ibland kan ligga både 2 och 3 stora cruisingskepp i hamnen. Madeira har varit ett “favoritställe” för Dan sedan han låg 1 månad i hamnen med en större segelbåt tillsammans med 4 jämnåriga kompisar för 45 år sedan. Livsfarliga bergsvandringar utmed bergsstup, Levadavandring genom tunnlar och uthuggna avsatser i bergen, mumsiga Madeiraburgare, en spännande marknad och en väldigt vänlig befolkning är det han minns bäst, förutom 5 liters vinflaskor klädda i bast

Ganska snabbt efter ankomsten i Funchal marina blev vi kontaktade av Peter och Christina från båten Lady Blue. Deras båt ligger i vanliga fall också på Dragsö i Karlskrona. Vi hade hört att de tillbringat vintern på Kanarieöarna, precis som vi. Men på något sätt lyckades vi “segla förbi” varandra medans vi var där. De lämnade Karlskrona sommaren 2023 och är nu på väg hem igen, precis som vi. De lämnade Kanarieöarna 2 veckor före oss och seglade först till Porto Santo, en liten sandö, strax öster om Madeira. Från Porto Santo hade de seglat till Funchal någon dag före oss. Ganska trötta efter överseglingen gick vi upp i stan för att äta. När vi satt och åt fick Dan ett sms där det stod “Jag tror jag såg er segla in i hamnen från hotellbalkongen” skrivit av en tidigare arbetskollega på sjukhuset. Dan ringde till kollegan som var på en veckas semester på Madeira med fru och ett barn. Han hade följd våran översegling via AIS och visste att när vi skulle anlända. Vi bjöd dem på lunch i båten dagen efter och på kvällen hade vi även besök av besättningen från Lady Blue. Det var väldigt trevligt med nya inputs “utifrån” i vår lilla, ganska isolerade värld

Madeira är känd för sina Levador (stigar längs vattenkanaler) och vandringsleder i bergen. Efter några dagar var vi uppe på vår första Levada- vandring tillsammans med Lady Blue. Av alla Levador valde vi fel. Normalt är det endast en svag lutning på dessa vattenkanaler där vattnet långsamt löper fram. Denna Levada var närmast som en liten fors och stigen bredvid var väldigt brant. Vi gick nog i 4 timmar upp och ner för den branta stigen, vilket var väldigt hårt för Hannes dåliga fötter. Några dagar senare åkte Dan med Lady Blue upp i bergen för att gå en vandringsled. Två av tre vandringsleder från utgångspunkten var stängda på grund av fara. Den de gick på var väldigt kort och dagen slutade därför med en stillsam vacker Levadavandring. Peter och Christina hade köpt en bok om vandringar på Madeira. Med utgångspunkt från denna valde de “Superlativernas kamvandring över Madeiras väderdelare”. En 18 kilometer lång bergvandring upp över högsta toppen, Pico Ruivo på 1862 m. Vandringen gick längs med bergskammarna och ledde förbi 3-4 andra bergtoppar. Första biten var det 500 höjdmeters uppstigning och det helade slutade med en 1000 meter nedstigning. Delar av vandringen var nästan klättrande. Dan och Peter jämförde efteråt vandringen med ett Vasalopp.

Staden är inte så stor och ganska backig, varför vi för en gångs skull inte tog fram cyklarna. Det blev istället till många promenader i närområdet. Vi besökte bland annat (som vanligt) den lokala katedralen och gjorde flera besök på den mycket kända marknaden, som inrymmer en stor fiskmarknad men även frukter, grönsaker, blommor och diverse turistsaker. I blomavdelningen sålde de blommor, frön och blomsterlökar. Vi köpte 14 lökar, av papegojblomma och en vacker lilja. De blev paketerade och hemskickade för att se om att odla fram några av blommor i Karlskrona. Vi har bett Amanda och två goda vänner försöka odla på dem. I stan finns många trevliga små gränder och en del deciderade restauranggator. Här hittade vi ett par ställen där de serverar Madeiraburgare, det är en tunn mör nötköttsbit med sallad och grönsaker i ett matigt bröd gjort med potatis, typisk för Madeira. I Karlskrona har vi på några ställen kullersten, vilket på något sätt känns lite genuint och exklusivt jämfört med de asfalterade gatorna. Här är gatorna täckta av vackra svarta och vita småstenar i fina mönster. Ett kännetecken för Madeira och Funchal. När vi seglade förbi Portugal och Spanien, pratade vi om att besöka något Fadoställe eller Flamencoställe, något som aldrig blev av. När vi nu passerade en liten Fadorestaurang passade vi på att beställa plats här. Det visade sig vara en liten familjerestaurang som serverade väldigt god mat i stora portioner (till ett dyrt pris). Det satt två gitarrspelande herrar i ett hörn och personalen passade på att sjunga de sorgsna klagosångerna om brustna hjärtan, medan de serverade måltiderna. Vi fick även höra sång av några gäster/vänner till familjen och självaste mutti som kom ut från köket och gav en serenad. Upplevelsen var väl värd pengarna.

När Hannes fot blivit bättre, tog vi buss till en Levada, och gick en 4 timmar längs en 8 kilometer lång stillsam vattenkanal. Levadan tog oss genom en längre något fuktig tunnel och över en mindre bäck/vattenfall där gångbron delvis rasat. Vi blev lite våta om fötterna när vi valde bäcken framför bron. Monte är ett populärt ställe att besöka. Man kan ta buss eller linbana upp, och delar av vägen ner kan “riktiga” turister åka med kälke. Vi tog linbanan upp, tittade på kälkåkningen och tog sedan en annan linbana ner till botaniska trädgården. Madeira är känd för sin frodighet. Här finns massor med vackra blommor, blomstrande träd, palmer och andra exotiska växter. Jämfört med Kanarieöarna är Madeira ett blomstrande paradis. De senaste dagarna har vi kunnat besöka en årligt återkommande romfestival på huvudgatan, här odlas nämligen även sockerplantor.

För några dagar sedan lämnade Lady Blue hamnen, för vidare färd till Azorerna. Vi kommer att segla vidare i morgon, med mellanlandning på Porto Santo, innan vi tar den långa sträckan till Azorerna, sannolikt i nästa vecka.

Madeira levde upp till alla Dans högt ställda förväntningar, förutom det med 5 l. vinflaskor klädda i bast.