Blog

Nu är vi tillbaka igen. Efter 2 år och 1 månad, 11212 sjömil, drygt halvvägs jorden runt, är vi tillbaka till där vi började augusti 2022. Seglingen har stort sett gått smärtfritt. Vi har seglat i en del i hårt väder och kuling, men inte mera än att vi kunnat hantera. Vi har varit mycket nöjda med båten som fungerat precis som vi önskat. Den har för oss varit perfekt i storlek. Den seglar tryggt och snabbt, ca. 1 knop fortare än vår tidigare OE 32 både för segel och vid motorgång. Vi har haft akterkabinen för oss själva och de gäster vi haft har kunnat bo i förpiken utan att det kännts trångt. En längd under 12 m. har varit en fördel i många hamnar både manövermässigt och prismässigt, då gränsen för mellanstora och stora båtar ofta går vid 12 m. längd. Både genuan och storseglet är utbytta då de som följde med båten var ganska slitna. Motorn har tack och lov surrat på helt problemfritt. Den enda allvarliga incidenten vi har haft, var när bultarna i propelleraxelns Aquadrivekoppling lossnade och motorns kylvattenintag slogs av, varpå båten tog in massor vatten. Problemet löstes relativt smärtfritt (du kan läsa mera om det i bloggarna från 26/ – 3/7 och 4 – 27/7). Den mest irriterande incidenten uppstod för några veckor sedan när toaletten började bli trögspolad. Toalettbekymmer brukar vara ett återkommande problem bland långseglare. Ett problem som ofta inte är så svårt att åtgärda, men som det skrivs mycket om då det inte är så roligt att åtgärda. Att vi klarat oss nästan ända hem innan vi fick vårt toalettproblem känns som ett mindre mirakel. Dan bytte ut hela pumphuset, vilket han gjort två gångar tidigare då pumpen blivit sliten. Att det inte hjälpte denna gång beror sannolikt på att toaslangen täpps av kristallavlagringar. Det får bli ett slangbyte nu när vi är hemma igen.

Det kändes väldigt trevligt att avsluta våran segling med ett besök på Bornholm. Bornholm har varit ett av våra favoritställen att segla till under de 35 år vi har bott i Karlskrona och haft båt. Första hamnen. Rönne, Bornholms största stad, kändes väldigt välbekant. Vi kunde inte få en plats i innerhamnen där vi brukar ligga, men fick ligga i ytterhamnen där det var lite mera gungigt. Efter Rönne gick vi de 15 sjömilen till den nordvästliga hamnen Allinge för motor, då det inte blåste något. Det är nu lågsäsong och vi hade inga problem att få plats i den vanligtvis överfulla innerhamnen. Här låg vi nu med 3 andra båtar. Det första vi gjorde var att gå upp på rökeriet och få en stor fiskbuffé som naturligtvis inkluderade en nyrökt bornholmer (sill). Nästa dag tog vi fram cyklarna och cyklade runt den nordvästliga udden av Bornholm. Vi besökte den gamle fiske-/stenbrottsbyn Vang. Här skulle det finnas ett litet vattenfall i Pissebäkken. Då det varit väldigt torrt, hittade vi stället, men inget vattenfall. På vägen hem cyklade vi förbi den gamla ruinen Hammarshus och njöt av naturen kring Opalsjön. Som alltid var det en del aktivitet kring sjön. Denna gång, några skolelever som skulle åka linbana ner i vattnet. Innan vi kom hem hade vi fått en fläskestegssandwich i restaurangen “Det Griser”. Åtta poäng av tio möjliga.

Gudhjem är kanske den mest pittoreska lilla turistbyn på Bornholm. Hamnen är så liten och trång att vi ofta hoppar över den då det är svårt att få plats. Vi gick få för motor i 10 m/s nordostlig motvind. I normala fall, hade vi kanske undvikit att gå in lilla trånga hamnen med en sådan vind, då det kan vara svårt att manövrera och lägga till. Nu, med så få båtar i hamnarna, gick vi ändå in och hittade en plats helt i lä längst in i hamnen. Strax efter att vi hade förtöjt kom hamnkaptenen och informerade oss om att han kommer att stänga portarna till innerhamnen, för att båtarna där skulle ligga säkert, eftersom vågorna vid inseglingen hade blivit allt större under dagen. Vi strosade runt, besökte de små butikerna och insöp Gudhjems hyggelige atmosfär. Under natten avtog vågorna och hamnkaptenen öppnade åter hamnen nästa morgon Vi passade nu på att fortsätta vår färd för motor, i nästan lika kraftig motvind som dagen, innan till den nordostligaste hamnen, Svaneke. Svaneke är kanske vårt favoritställe på Bornholm. Det är nog den mest aktiva av de tre större hamnarna på nordkusten. Här finns glasblåseri, ett karamellkokeri, Svaneke brygghus, en biograf, torghandel, musik i gatorna, hönseskidning ( en mindre variant av kobingo), Brändegårdshaven för att inte tala om Madsens Madbar där dem serverar Danmarks kanske bästa fläskestegssandwich. Biograffilmen “Kinds och kindness” var inget vidare. Trots 6 lotter på hönseskidningen vann vi inte heller denna gången något. Brändegårdshaven var ett av favoritmålen när barnen var små. Som en mindre version av Ölands djurpark, där man efter betalt inträde kan nyttja alla aktiviteter som det bjuds på och se en del djur. Denna gång kom vi in för pensionärspris utan barn. Eftersom Dan förlorat seglingens Alfapet (kriblekryds) med 76 mot 97 vinster, utmanade han nu Hanne på minigolf, övertygat om att han skulle vinna denna tävling. Där fick han stryk med 79 mot 66 slag. Fläskestegssandwichen var 10 av 10.

Till Christiansö hade vi 8 m/s halvvind. Det. är alltid trevligt att besöka Christiansö. Det känns som om hamnen alltid är skyddad oavsett hur det blåser. Här köpte vi lite Ruths Kryddersill, en känd lokal delikatess, och sista kvällen på vår segling njöt vi av en avslutningsmiddag på öns krog.

I lördag, den 7/9, seglade vi de resterande 54 sjömilen till hemmahamnen på Dragsö i Karlskrona. Vi höll en bra fart i den 8 m/s halvvinden från ost och överseglingen tog 9 timmar. Hemma stod mottagningskommittén bestående av vår dotter Amanda, svärson Jens och barnbarnet Casper och tog emot oss.

Under de gågna två åren har vi sett och upplevt otroligt mycket. Ingen dag har varit den andra lik. Vi har mött många andra långfärdsseglare. En del har planerat för en möjlig jordenruntresa resa men inte kommit längre än till Holland. Några har använt 7 år för att segla ner till Medelhavet. Andra har “fastnat” på olika ställen där de trivs så bra att de bosatt sig. Och åter andra har gett upp, såld båten och åkt hem. Det går inte alltid som man tänkt sig. Vi kortade vår 3 års segling till Karibien med ett år och kom inte längre än till Kanarieöarna, delvis för att vi under seglingens gång fått 2 barnbarn hemma i Sverige. När vi var som längst bort, kändes det nästan som ett helt oöverkomligt mål att segla hem båten igen. Är man bara lite envis och tar en seglingsetapp i sänder, kommer man långsamt närmare sitt mål, och plötsligt är man hemma igen.