For sure är ett uttryck som vi lärde oss när vi var ute med delfin/valskådebåten i Valle Gran Rey på Kanarieöarna. Det var “Satisfaction Guaranteed”, såg vi inga delfiner eller valar, skulle vi få pengarna tillbaka. Vi så två delfiner och ett gäng grindevalar. Förutom det såg vi något som skulle kunna vara val-sprut, något man ser när valarna andas ut i vattenytan. Mer såg vi inte av någon större val, men valguiden sade “Blue Whale….. For sure”.
För i tiden bedrevs valjakt från små snabbseglande kanotliknande båtar. Hur man kunde fånga en val med dessa små båtar är svårt att förstå. Dan brukar köpa en t-shirt som souvenir från några av de ställen han varit på. På Azorerna finns mängder med souvenir t-shirts med olika valmotiv. Under tiden vi har seglat här har vi hela tiden haft utkik efter valar, men tyvärr inte säkert sett några. Man kan inte köpa en Azor-val-t-shirt utan att ha sett en val där. När vi var på bilutflykten tillsammans med båtgrannarna såg vi, när vi tittade ut över havet från en rastplats, krusningar på vattnet och något som kunde likna fenor som stack upp. Ett valstim ……For sure sade vi och Dan har nu köpt sin t-shirt.
Efter några dagar tillsammans i hamnen, med gemensamma middagar och diverse familjespel, var vindarna gynnsamma och Lady Blue beslöt sig för att ge sig av mot Brest i Frankrike, en segling på ca 10 dagar. Vi kände oss inte riktigt färdiga med Azorerna ännu. Efter att vi hade vinkat av dem tog vi färjan till Horta på ön Faial. Där hade vi ordnat två övernattningar i ett dubbelrum på ett vandrarhem. Det finns åtminstone 3 saker man bör göra på i Horta. Som seglare bör man måla sin “båtsignatur” i hamnen och besöka Peters Café Sport. Ett uttryck bland seglare är “har du inte besökt Peters Café Sport, så har du inte riktigt sett Horta”. I Peters kan man äta och dricka, köpa souvenirer i souvenir- avdelningen och gå på ett litet valtandsmuseum. Förutom det är det även populärt att vandra längs randen på Caldeira, öns vulkankrater. Enligt turistbroschyrerna ska det vara en enkel vandring på 6,8 km, med fantastisk utsikt. Eftersom vi inte var där med båt, nöjde vi oss med att gå runt i hamnen och spana in de konstverk som tidigare båtar lämnat efter sig. Peters ställe var en upplevelse, se bilderna. Till vulkanvandringen fick vi ta en taxi. Chauffören körde som en biltjuv på de små vägarna upp till toppen. Just nu har man Azormästerskapet i rally och banan ligger på vulkansluttningen. När vi blev omåkta av en av rallybilarna hakade vår taxichaufför på. Han var lika snabb, och det kändes nästan som om han ville köra om på vägen upp, något vi är glada för att han inte gjorde. Vi körde om ett antal turister i hyrbil på väg upp till kratern.De måste ha blivit bra förvånade när de med hög fart, först blev omkörda av en vrålande rallybil och strax därefter av vår taxi som låg hack i häl. Det var lite kallt och såg ut som det skulle börja regna när vi kom upp på toppen. Här fanns en skylt med karta över de olika vandringslederna i området. Den enkla, runt kraterkanten, skulle ta ca 2,5 timme. Vandringsleden var absolut inte enkel för ett par pensionärer, varav en med dålig fot. Det tog oss 5,5 timme att komma runt. Som tur var gav molnen med sig och vi hade fint väder på vår vandring. Utsikten var absolut lika fin som den beskrivits, och inget för dem med höjdskräck. Vissa ställen gick man verkligen uppe på en smal vulkankant med stup ner på bägge sidorna. Hade man ramlat här, hade det nog varit de sista man gjort i livet….. For sure. Några ställen var vandringsleden bortspolad och man fick gå i de djupa fårorna som eroderats fram av vattnet. På ett ställe mötte vi en grupp med 7 ungtjurar som gick mitt på stigen och betade. Den störste av dem blängde ondskapsfullt på oss. Vi kände på oss att de skulle attackera om vi närmade oss … For sure. Vi stod bredvid stigen i åtminstone 1/2 timme, i väntan på att djuren skulle ge sig av, innan det kom några holländska vandrare och bara plöjde sig igenom flocken som snällt skingrade sig. Vi var inte sena att haka på. Den kvällen la vi oss med stela ben och sov gott på vårt vandrarhem. På väg tillbaka med färjan kände vi oss väldigt nöjda med att vi inte missade ett besök på Horta här på Azorerna.
Nu är vi åter i hamnen i Velas på Sao George. I går tvättade vi, och i dag har vi storhandlat. Vi har inte hittat något bra väder fönster som ska ge oss en lugn och behaglig halvvindsseglats upp till Irland dit vi tänkt bege oss. Möjligtvis seglar vi i morgon. De första fem dagarna ser det ut att kunna bli läns i 8-11 m/s vind. Härefter kommer vi in i ett område mellan ett lågtryck och högtryck där vinden verkar avta rejält. De sista 3-4 dagarna kan det bli 8-11 m/s kryssbog eller möjligen kryss mot målet. Förhoppningsvis har vi gjort överseglingen på 8 -12 dagar, det är i i alla fall det vi har köpt mat till. Efter 5 dagar blir väderprognoser lite osäkra och efter 7 -10 dagar är det mest en bra gissning. Vi hoppas att väder och vind om en vecka blir mera fördelaktigt för oss än det ser ut i dag. Tar seglingen mer än 12 dagar tar maten slut, och vi får då leva på det Dan kan fiska upp, då dör vi…… For sure.
Med vår satellit kommunikationssystem Starlink kan vi hålla kontakten med våra anhöriga, och vi hoppas kunna ge dem dagliga rapporter om hur det går med seglingen. Förhoppningsvis är det nu vi skall möta valar, dock inga aggressiva späckhuggare tack.
Vi hörs i Irland.
Ønsker jeg en fantastisk sejlads nordpå og at i ikke løber tør for madvarer ⛵️☀️
Tak Lene,
Som du har set er vi kommet sikkert i hamn. Vi skriver en ny blog som du kan läsa senare i dag. Vi snakkes snart ved.
Kram fra oss
Vad kul att läsa om era äventyr. Hoppas att ert överseglande till Irland går fint
Tack Åse,
Azorerna var fantastiska:-) och vår översegling gick bra, fast den var tuff ibland.
Var rädda om er på seglatsen till Irland 🙂
Tack Åse, allt gick bra. Du kan läsa en ny blogg om turen senare i dag.
Kram från oss