13-18/4 Hoppsan. Tänkte inte på det.

Hamnen i El Campello ligger precis invid en mindre halvö med fornlämningar från flera tusen år B.C., bronsåldern, den Iberiska tidsperioden, romartiden (åh dessa romare). Här finns gravlämningar, husfundament, pooler uthuggna ur klippan där man haft fiskodlingar, och naturligtvis romerskt varmt bad. Uppe på en höjd ovanför hamnen finns en av de otaliga runda tornen som byggdes på 1500-talet runt den spanska kusten för att hålla utkik efter berberpirater. Från tornet har man en fin utsikt över hamnen och närområdet. Tyvärr var det stängt när vi var där. Här finns som på många andra ställen även en mycket trevlig strandpromenad. Så mycket annat att rapportera från El Campello har vi inte. Vi passade på att ta spårvagn in till Alicante. Cyklarna följde förstås med i spårvagnen i sina bärpåsar. I Alicante började vi med att besöka hamnen, där vi bl.a. letade efter båttillbehör, som vi inte lyckades hitta. I en rondell invid hamnen stod en stor kappseglingsbåt och här fanns hänvisningar till ett jordenruntkappseglingsmuseum som vi besökte. Det hela började på 70-talet som Whitbread Round the World Race. Då var det standardbåtar som deltog. Med åren har båtarna blivit allt mer extrema. Under åren 2001-2019 sponsrades kappseglingen av Volvo och hette då Volvo Ocean Race. Nu heter den The Ocean Race. Dagens båtar är helt byggda i kolfiber och har bärplan som gör att de nästan flyger fram över vattenytan. Strax in vid hamnen låg en stor klippa med en borg på toppen, som vi naturligtvis var tvungna att besöka. Vi fick dra cyklarna genom halva stan och sedan uppför snåriga småvägar upp längs bergsidan för att komma upp. Väl uppe på toppen gick vi runt i den gamla borgen och njöt av de gamla byggnaderna och utsikten över havet och stan. Efter det hårda arbetet med att dra upp cyklarna tyckte vi att vi kunde unna oss en lunchrestaurang häruppe. Men tji fick vi. Här fanns inget att äta, men vi kunde ändå belöna oss ändå med varsin öl. Som vanligt gick det så mycket lättare att ta sig ner för berget med cykel. Vi styrde kosan mot något som från toppen så ut som en möjlig tjurfäktningsarena. Vi hade tur. Här besökte vi vår första tjurfäktningsarena någonsin. Där fanns ett tjurfäktnings-museum som vi besökte. I montrarna fanns olika matadorkläder. På väggarna fanns bilder, affischer och tidningsurklipp från den gamla “goda” tjurfäktningstiden. Matadorerna var den tidens mega sporthjältar i Spanien. Överallt på väggarna fanns även uppstoppade tjurhuvuden. En ganska makaber föreställning, och man kan fundera på hur många tjurar som lidit och fått sätta livet till på bara denna ena arenan i Spanien. När vi frågade om man fortfarande har tjurfäktning i Spanien fick vi ett ganska luddigt och undvikande svar, som vi inte riktigt förstod. Det är tydligen inte förbjudet med turfäktning, men tydligtvis inte något man så gärna pratar om. Det verkar dock som om man fortfarande har tjurfäktning någon gång om året.

14/4 seglade vi vidare till Calpe med 6-7 m/s läns. Här så vi något stort och brunt i vattnet som först såg ut som en våt kartongbit. När vi kom lite närmare så vi att det var en havssköldpadda som simmade i vattenytan och vinkade till oss med ena labben. Vi såg även våra första två medelhavsdelfiner. De kom hoppande genom vågorna i full fart för att komma i kapp båten. Efter någon minuts lek runt fören försvann de lika fort som de kommit. På vägen passerade vi Benidorm en turistort känd för alla sina höghus. Calpe ser man på långt avstånd då det har ett stort berg som igenkänningstecken och landmärke. Hamnen ligger precis nedanför berget som ser ut som en miniatyr av The Rock i Gibraltar. Nästan mitt i staden ligger en saltsjö delvis omgiven av ett naturreservat. Vi har sett andra seglare som har skrivit att de har sett flamingon här, och det var en av orsakerna till att vi valde just den här hamnen. Något av det första vi gjorde var att cykla runt sjön. Mycket riktigt såg vi en hel del flamingon här. Till vår besvikelse var de mera beige än rosa. Detta beror på att det här inte finns de röda kräftdjur i vattnet som ger dem deras rosa färg. Första intrycket av Calpe var att det bara var en stor klippa och en saltsjö. Med tiden “växte” dock byn och hamnen till en riktigt trevlig upplevelse.

Om tre veckor ska vi vara på Ibiza, där Hannes bror och svägerska kommer att segla med oss en vecka. Vi hade pratat om att hinna ända upp till Barcelona innan de skulle komma, men det kändes som om det skulle vara svårt att hinna med. Vi beslöt därför att göra en långsegling 200 SM norrut, upp till Barcelona. Det är som att segla från Karlskrona nonstop upp till Nynäshamn. Seglingen tog knappt två dygn. Vi hade från vindstilla till 10 m/s i alla vindriktningar. Halvvägs blev det vindstilla så seglen stod och slog. Vi rullade då en genuan och tog ner storen. När vi nu gick för motor tänkte vi starta Watermakern då det inte fanns mycket vatten kvar i vattentankarna. Förpumpen startade som den skulle, men när sedan högtryckspumpen skulle starta hände inget när man vred på knappen. Vi beslöt att en felsökning fick vänta till vi kom i hamn. Några timmar senare när det började blåsa igen skulle Dan koppla på storfallet, men tappade då fallshacklet. Fallet med shacklet slängde och slog fram och tillbaka över bommen precis utom räckhåll, och till sist snodde den upp sig på dirken och akterstaget på ett mycket retfullt sätt. Dan försökte få tag i den med båtshake och andra krokiga föremål utan att lyckas. Till sist satte han en fiskekrok på fiskespöt som han sedan band fast på en båtshake. Med den konstruktionen lyckades han kroka och dra ner shacklet. Fallet gick härefter att sno upp och dra ner så man kunde få tag i det igen. Fallet är numera säkrat med en lina så det inte kan tappas igen. Trots dessa motgångar hade vi en trevlig segling till Barcelona. Vi hade räknat med en snittfart på 4-5 knop med tanke på en del motvind och även perioder med svag vind och vi borde då vara framme någon gång tidig eftermiddag. När vi närmade oss målet visade kartplottern på en ankomsttid innan klockan 07.00 vilket var allt för tidigt. Den natten startade vi inte motorn när vinden dog ut men fortsatta segla i 3 knops fart för att inte komma fram för tidigt. Något vi har märkt är att temperaturen har fallit en del, men vi är ju också nästan 400 km. längre norrut nu än vi var för. Natt/morgontemperaturen är bara ca. 10 grader mot de 16 grader vi lämnat bakom oss. Vi har fått plocka fram lite av de undanstuvade varma kläderna igen. Tänkte inte på det när vi beslöt oss för att segla hit.

Barcelona förtjänar en blogg för sig själv.

Leave a Reply