Blog

I god tid, 19/6, seglade vi till Santa Teresa Gallura på Sardinien, där vi skulle möta Nikolaj och Linda den 24/6. Amazon hade nämligen lovat att vår beställda SUP skulle levereras Poste Restante till posthuset den 20/6. På pakettrackingen kunde vi se att vår vara redan var på posten i Olbia, närmaste stora stad på Sardinien. Nästa morgon gick Dan till posten, när den öppnade, för att hämta paketet. Kvinnan som vara ansvarig för paketutlämningen sa att paketet inte hade skickats vidare från Olbia då adressen var felaktig, hon medgav att adressen till posthuset var korrekt, men att paketet inte kunde skickas vidare till den adressen. Vi kunde inte adressändra som mottagare av paketet, det skulle ske av Amazon som stod som avsändare. De följande tre dagarna var Dan på posten och pratade med samma kvinna i förhoppning om att paketet till sist skulle hamna dit där den var adresserad, posthuset i Santa Teresa Gallura. När vi ändå skulle ligga så länge i hamnen beslöt vi oss för att även beställa en hamnguide för området Sardinien/Korsika, då här finns så många små naturhamnar som kan vara svåra att besöka utan en närmare hamnbeskrivning. Då vi förstod att Poste Italiane inte fattade vad poste restante är, fick vi adressen till den hamn vi låg i, som bestod av en enkel brygga med ett litet skjul som hamnkontor. Skulle vi duscha eller gå på toaletten fick vi använda intilliggande hamnens faciliteter. Till vår förvåning dök boken upp redan efter tre dagar. I våra kontakter med Amazon och Poste Italiane, beslöt vi oss nu för att byta taktik. Vi bad Amazon att informera posten att adressen nu var ändrat från poste restante till den hamnbrygga vi låg. Naturligtvis gjorde det ingen skillnad då posten i Olbia fortsatte inte ville skicka vidare paketet till en ofullständig adress. Tacka vet vi Post Nord. De kan i i alla fall prata svenska.

Nikolaj och Linda dök som planerat upp den 24/6 på Nikolajs 40-års dag! Det blev cava och tårta i båten, och på kvällen en restaurang vi spanat in. Cavan och tårtan var god, restaurangen mindre lyckat.

Efter 6 dagar accepterade vi att Italienska posten inte skulle klara av att leverera paketet. Vi skrev till Amazon att vi nu vill ha en retur. Så nu får vi se vad som händer.

Vi satte nu kursen tillbaka till Korsika, och Porto Vecchio som har den närmaste stora sportaffären, Decathlon. Efter 17 sjömils segling hittade vi en större ganska öde naturhamn. Här ankrade vi i sanden och rodde in till stranden för att promenera och bada. Dagen efter seglade vi de kvarvarande 12 sjömilen till Porto Vecchio. Vi hade kontaktat hamnen för att få en hamnplats där, och fick svaret att det var fullt. Då vi inte kunde komma in i hamnen kastade vi ankare utanför. Dan, Nikolaj och Linda tog jollen in till land för att shoppa. Hanne stannade kvar för att passa båten. Under tiden merparten av besättningen var i land för att luncha och köpa en SUP började det blåsa upp rejält från väst. Området Sardinien/Korsika är känd för att vara ett rejält blåshål där Mistralen, med utgångspunkt från Frankrike, gör att det av och till blåser storm och kuling. Båten draggade ett 50-tal meter och ankaret visade ingen tendens att vilja fästa, trots att Hanne la ut ytterligare kätting. Det slutade med att hon fick ta upp ankaret och cirkla runt i viken utanför hamnen till resten av besättningen återvända till båten med jollen. Då det inte fanns något bra ställe att ankra på i Porto Vecchio valde vi att gå tillbaka till samma vik vi legat i kvällen innan, eftersom den verkade skyddad för västliga vindar. Här fick vi återigen ett gott fäste med ankaret, men de kraftiga vindarna blåste nu rejält genom en dalgång ner mot viken. Det blåste nu så mycket att vi inte vågade ta jollen in till stranden eller prova den nyinköpta SUPen.

Nästa hamn blev Bonifacio då vi ville visa Nikolaj och Linda den spännande “staden på klippan”. Denna gång låg vi där i två nätter. Som förra gången vi var där, tog vi turisttåget uppför backen till stan. Denna gång besökte vi även en känd begravningsplats full med olika mausoleum och familjebegravningsplatser. Nere vid hamnen blev det ett nytt restaurangbesök för att kompensera den inte helt lyckade födelsedagsmiddagen i Santa Teresa Gallura.

Nikolaj och Linda skulle flyga vidare från Olbia på deras Italien resa den 3/7 och den 4/7 ska Amanda och Jens komma dit. Så nu var det dags att sätta kursen söderut igen. Från Bonifacio blev det slör (vinden snett in bakifrån) i 12 sekundmeters vind till ett stort naturparksområde, med många öar, som vi fått rekommenderad i nordöstra Sardinien. Som vanligt tog vi hjälp av Navily, och nu även vår nyanskaffade hamnguide, för att hitta en bra vik. När vi kom fram, låg där kanske tretti båtar i viken, som också måste ha läst Navily och hamnguiden. Här trängde vi in oss mellan båtarna och kastade ankare så nära stranden och de andra båtarna vi vågade. Nikolaj och Linda testade SUPen för första gången trots att det även här blåste ganska kraftigt. Andra gången vi var inne på stranden med jollen tog en badvakt emot oss och sade att Mistralen skulle tillta ytterligare upp mot stormstyrka. Efter att ha studerat väderprognosen ännu en gång bestämde vi oss för att lämna viken och söka oss in mot fastlandet. Där hittade vi en liten vik med sandbotten som vi kunde komma in i. Det var lite snirkligt att komma in i viken då det låg grund och stenar här och där i området. Här hade vi god nytta av Navily, där det stod att det var möjligt att ta sig långt in i viken bara man undvek grunden, och hade en god utkik i fören. Vi ankrade på 3,5 meters djup med 25 meter kätting (rekommenderat kättinglängd 3-7 x vattendjupet). Det blev en lite orolig natt. Vi ville ju inte att ankaret skulle dragga igen, speciellt inte eftersom det låg några klippor i vattnet ett 30-tal meter bakom oss. Ankaret satt som berget och vi rörde inte på oss, enligt vår Anchorwatch-App. Påföljande dag blåste det upp även ännu mer, upp mot 20m/s. Vi bestämde därför att inte segla vidare, men stanna i denna relativt skyddade vik, då vi inte visste var vi annars skulle kunna gömma oss för vinden. Dan dök på ankaret som var väl nergrävd. Han försökte lägga ut ett häckankare för att båten inte skulle segla så mycket fram och tillbaka på ankaret i fören. Då detta inte hade någon större effekt försökte han använda det som ett extra ankare fram. Mitt i allt detta hittade han en stor ringförsedd betongklump i vattnet 40 meter framför båten. Enligt Navily och hamnboken ska det ligga förtöjningsbojar i de flesta av vikarna här i området. Enligt många kommentarer på Navily verkar det inte som bojerna ännu är utlagda, trots att vi nu är mitt i högsäsongen. Vi har heller inte sett någon av de omtalade ankarbojarna. Sannolikt hade Dan hittat en av bojtyngderna som ännu inte fått sin boj. Efter några dykningar hade vi två linor med Forsheda ryckdämpare mellan bojtyngden och båten. Nu kändes det tryggt att ligga i viken, även i vindstyrkor upp mot 20 m/s. Ungdomarna tog några långpromenader i området och testade SUPen igen vid strandkanten, där det ändå fanns lite lä.

I går seglade vi från viken i västliga kulingvindar söderut till Olbia. Första hamnen vi kontaktade ville ha 120€/natt, nästa hamn erbjöd oss tre nätter för 90€/natt och vi valde naturligtvis att gå in här. Hamnen lever inte upp till sitt pris, bryggan är sliten, det finns endast en herr- och en damtoalett. På toaletten är det smutsigt. Det saknas toasits och i duschen är det hål i väggen. I går åt vi avskedsmiddag med ungdomarna. I dag är det tvätt, storstädning och diverse båtfix på programmet.

Enligt väderrapporten ska mistralvinden dö ut och närmaste veckan, när Amanda och Jens är här, verkar det bli ganska lugnt.