Blog

Vi skulle lämna Porto tidigt, för att få passande tidvatten när vi skulle in i Aveiro, som ligger en bit upp för en flod i ett sumpmarks område. Det var tur att det inte var så långt eftersom vi blev lurade av vintertiden, väckarklockan som vi hade ställt, ringde 1 timme för sent. Precis i soluppgången lämnade ett stort antal båtar hamnen, och vi kom ut bland de sista. Det var fortfarande ganska rejäla dyningar i flodmynningen, men det lugnade ner sig när vi kom lite längre ut. En vind på 0-4 m/s gjorde att vi gick för motor. Vi hade skarp utkik efter orcas/killer whales/späckhuggare som de senaste åren har börjat anfalla fritidsbåtar. De kan bli upp till 8 meter och väga 4 ton. De brukar tydligen knuffa till båtarna och gå på rodret med deras kroppstyngd och tänder. Många av de anfallna båtarna har blivit av med rodret och därmed förlorat styrförmågan, varför de måste bogseras i hamn. Efter någon timmes motorgång hördes ett bång och båten skakade till. Det kom ut en del svart rök från motorn och farten gick ner en knop. Vi trodde det kunde vara späckhuggare men kunde inte se några. När vi la i backen vibrerade det ordentligt i båten. Vi trodde kanske att vi mist ett av de tre bladen på vår folding propeller. Framåt gick det dock utan skakningar. När vi igen backade hade det slutat vibrera. Vår bästa gissning är att vi kanske fått någon fiskelina eller liknande i propellern, även om vi inte kunde se något när vi tittade runt aktern på båten. Då det var ganska kallt i vattnet, beslöt vi oss för att fortsätta vår motorgång då det ändå fungerade bra, dock med något nersatt hastighet. Strax innanför vågbrytarna vid Aveiros insegling kastade vi ankare och försökte på olika sätt se om något hade hänt propellern. Vattnet var dock så grumligt vi inte kunde se något. Vi fortsatte därför färden upp mot marinan i Aveiro med den förhoppning att problemet skulle lösa sig själv. Hela området innanför vågbrytarna är som en stor sumpmark med mängder av kanaler och flodförgreningar. Vid ebb blottläggs stora landområden som är vattentäckta vid högvatten. Närmast havet ligger ett stort industriområde med en del hamnar och många stora, tillsynes övergivna, fiskebåtar. Flera ställen såg vi stora områden där man utvinner havssalt, en av Aveiros inkomstkällor. Andra delar av sumpområdet är naturpark. Här ska man kunna se flamingos och annat spännande. För att komma till marinan får man gå 5 SM upp för en av flodgrenarna. När vi väl var framme möttes vi av en lång privat klubbponton där det fanns en del lediga platser. Hela området runt omkring verkade ganska övergivet. Hamnavgiften betalades till ägaren av en liten bar. På portugisiska förklarade han för oss att baren har öppet 14 – 20 och att vi då hade tillgång till dusch och toaletter inne i lokalen. Måndag den 31/10 och tisdag den 1/11 (alla helgon) skulle han hålla stängd. Den kvällen vann Dan i Alfapet. Det kändes hur bra som helst att ligga helt stilla vid kajen. Vi slapp dyningar, ryckande förtöjningar och storstadsbuller av bilar och flygplan, som vi var vana vid från 16 dagar i Porto. Båten låg overkligt stilla men i gengäld fick vi myggor i båten från sumpmarken. Dagen efter började med ett våldsamt regn, som inte gav med sig förrän kl.14. Efter regnet passade vi på att promenera in till stan som låg 10 minuter bort. Den var väldigt pittoresk, fylld av kanaler och båtar, fina små kakelbeklädda hus och hade många mysiga fik och restauranger.