Det var kul att besöka Cartagena igen, ett halvår senare. Sevärdheterna hade vi redan gjort. Denna gång vandrade vi på de fina gatorna mellan de vackra byggnaderna i västra delen av stan, som vi tidigare främst sett nattetid i samband med påskparaden. Cartagena var absolut värt ett återbesök.
Tredje dagen bestämde vi oss för att, tillsammans med en fransk båt, smyga sydväst kustnära för motor, för att undvika den hårdare västliga kulingmotvinden längre ut ifrån kusten. Att gå för motor i grov sjö och motvind går långsammare än man skulle tro. När man i normala fall kan gå 5,5 knop blir det bara till 3-4 när man hela tiden stöter in i vågorna som bromsar framfärden. Det blev till 3 ankringsnätter i vikar längs kusten. Första viken var liten. Där var vi två båtar, som rullade ganska rejält hela natten, då vi inte hade ordentlig lä för vågarna. Lä för vindarna kan man oftast inte räkna med när man ligger för ankare här, söderut. Det är annorlunda än i Stockholms skärgård. Där man går helt in mot klipporna och strandkanten bakom en ö i lä för både vågor och vind. Andra dagen hade vi hoppats att kunna gå för motor 45 sjömil ut till den sydvästligaste udden i området. På eftermiddagen insåg vi att vi inte skulle hinna hela vägen innan mörkret, och valde därför att lägga oss i en stor vik 10 sjömil innan det ursprungliga målet. Den natten hade vi bra våglä, men hörde hur det tjöt och skakade i riggen och solpanelerna, när det blåste upp till 20 m/s i ankringsviken. Bra med ett stort ankare och mycket ankarkätting ute. Tredje dagen fyllde vi på diesel i en liten hamn, där vi god hjälp av tankpersonalen att lägga till vid kajen i den hårda vinden. Efter att ha toppat tanken inför kommande långa motorseglats vidare mot Gibraltar gick vi vidare till den närliggande stora viken, dit vi inte hann dagen innan. Den franska båten, som hade försökt segla lite, halkade långt efter oss. På fjärde dagen hade de västliga kulingvindarna avtagit till 4-8 m/s. Fullt seglingsbart. Men då vi nu räknar oss för klass B seglare, valde vi att fortsätta för motor i motvinden, då vi har lite bråttom till Kanarieöarna. En av våra svenska seglingsvänner hade gett oss en klassificering på seglare, från klass A till klass C seglare. Klass A som alltid seglar oavsett väder. Klass C som sällan sätter segel när de är ute på havet, och som studerar TripAdvisor noga innan de väljer utflyktsmål och restaurang. Målet var Gibraltar 165 sjömil västerut. Vi hade räknat ut att vi borde hinna fram på 1,5 dygn med en snittfart på 4,5 knop, och tanken var att vi skulle hinna till hamnen söndag eftermiddag den 29/10. För att ha lite marginal bestämde vi oss för att starta tidigt på morgonen. Vi vaknade strax efter midnatt och lade märke till, att det för första gången på väldigt länge, blåste väldigt lite. För att öka på vår marginal beslöt vi oss därför för att påbörja seglingen mitt i natten. Väl ut till havs gick det mycket långsammare än vi hade kunnat tro. Ju närmare vi kom Gibraltar desto långsammare gick det. Till sist hade vi en diskrepans på loggens skovelhjul, som visar hur snabbt vi går genom vattnet, till Gps/kartplotter som visar uppmätt hastighet över havet via satellitsignaler, på tre knop. När det gick som långsammast hade vi en hastighet på 1-1,5 knop på kartplottern. Med den hastigheten skulle vi anlända till Gibraltar efter 3-4 dygns motorgång. Vi trodde först att vi hade tidvatten strömmarna mot oss nu när vi började närma oss Atlanten. Vi borde i så fall, 6 timmar senare, ha strömmen med oss och susa fram i en fart om 7,5 knop. Efter många timmar med oändrad låg hastighet insåg vi att vi aldrig skulle få något tidvatten med oss. Efter en mycket långsam natt hittade Hanne söndag morgon en strömkarta i sin Windy-app. Där kunde vi se att vi befann oss i en kraftig 3 knops ostgående ström som började vid Gibraltars mynning. Sannolikt är det så att det oftast strömmar vatten in från atlanten till medelhavet. Med en torr varm sommar, då det inte har varit så mycket vatten i floderna som fyller på medelhavet, och med en kraftig avdunstningen av vattnet så kommer det mycket vatten genom Gibraltar för att fylla på Medelhavet. I appen kunde man se att strömmen var betydligt mindre nära kusten. Vi la därför om kursen och gick åter kustnära mot Gibraltar. Denna gång inte för att undvika de kraftigaste motvindarna men för att undvika den kraftiga motströmmen. Hastigheten ökade nu från 1,5 knop till drygt 5 knop. Under dagen insåg vi att vi först skulle komma fram till Gibraltar mitt i natten, natten till måndag. Vi valde därför att lägga oss i en stor hamn på ostsidan av Gibraltarklippan, 15 sjömil från hamnen i Gibraltar. Den franska båten har nu bara hunnit halvvägs gentemot oss. Efter nästan två nätter till havs kändes det väldigt skönt att sova ut i en hamn. Dagen efter stack vi tidigt på måndag morgon för att smyga runt Gibraltarklippan in till vår planerade slutdestination. Här hade vi en halv dag och en natt till att vila, handla och förbereda oss inför kommande långsegling på 600 sjömil till Kanarieöarna. Vår franske vän hittar vi nu halvvägs till Gibraltar på appen VesselFinder.
Under de 5 dagar som gått sen vi lämnade Cartagena har vi studerat vädret noga varje dag då vi gärna ska vara på Gran Kanaria senast den 8/11, då Hannes mamma och svägerska kommer för att segla med en vecka. Detta har stressat oss lite ända sedan vi lämnade Malta för 4 veckor sedan. Vi kan nu se att det skulle vara möjligt att lämna Gibraltar tisdag den 1/11 i ett smalt väderfönster mellan två rejäla lågtryck från atlanten. Vi har då 3 dygn på oss att hinna segla minst halva sträckan till Gran Kanaria, innan nästa atlantstorm drar in över södra Spanien/nordvästra Afrika. Nästa möjlighet att komma söderut ligger minst en vecka fram i tiden.
Under seglingen från Malta har vädret skiftat från svettig sommar med 30 grader i vattnet till lättare höstkänsla med 22 grader i luften och enbart 15 grader i vattnet. Dagarna har blivit märkbart kortare. Vi nattseglingarna får vi nu ta fram både tröja och jacka för att kunna hålla värmen. Att dyka ner och montera våra späckhuggar-avskräckande piggar på rodret igen, innan vi återkommer till späckhuggarfarvattnen kring Gibraltar och södra Spanien, var inte att tänka på med den vattentemperaturen. Vi har denna gång satsat på att kunna skrämma iväg eventuella späckhuggare med fyrverkerismällare. Detta verkar vara en metod som fungerar enligt Google. Vi testade en smällare i en av natthamnarna. Det small utav bara den. Allt i den stora viken stannade till och undrade vad som hänt. Vi blev bägge lite förskräckta och kortvarigt lomhörda av smällen. I normala fall följer späckhuggarna tonfiskens vandring upp längs Portugal kust, upp mot Biscayabukten, där de är så här års. Förhoppningsvis stöter vi inte på några eftersläntrare som inte lämnat Gibraltarområdet ännu.
Räknar man på seglingen från Malta så har vi seglat 1100 sjömil till Gibraltar på 27 dagar, större delen av tiden för motor i motvind. Kvar har vi 600 sjömil till Kanarieöarna där vi skall vara framme senast 8/11. Detta borde vara en “Mission Impossible” för ett par pensionärer som lovat varandra att vi aldrig mera skall segla i motvind eller i hårt/dåligt väder eftersom vi nu borde ha “all tid i världen”. I dag påbörjar vi seglingen mot Kanarieöarna, så vi får se om det bara nästan är omöjligt.
I er så seje. Det bliver spændende at høre om det næste stræk til de Kanariske Øer. Håber I slipper for både modvind og spækhuggere. Pas på jer selv. Kram Søren
Vi er nu fremme. Alt er gået godt. Her dog så fullt i alle havne at højsæsong i Danmark/Sverige ikke virker særligt besværligt. Her er vi henvist til anker i naturhavne tilsammen med en masse andre både der ikke kan få en havneplads. Det bliver til at køre watermaker for brusebade på akterdæk og bruge jollen for at komme i land for indkøb og vask. Lige nu ligger vi udenfor en havn og gynger ordentligt (omtent som når vi sejlede hertill) i kulingvinde. Bigger og Lissa skall nok få vind og gyngeri, men også 28 grader varmt, 24 i havet. Det bliver hyggeligt med besøg igen. Har lige læst om 2 både der blev anfaldet af spækhuggere udenfor Gibraltar omtrendt samtidig som vi forlod stedet.